Det kunde ju vara sämre

Jag har gått och kännt mig ganska sur den här veckan, det har varit riktigt trist väder, strul på jobbfronten, med arbetstider och så vidare, det är väldigt lång tid kvar till semestern och jag har en enorm känsla av otillräcklighet. Hur mycket jag än jobbar så blir jag inte miljonär, kvällarna är för korta för att hinna göra något skoj och jag hinner inte träffa mina vänner, hur gärna jag än vill och ibland känns det som att jag aldrig är hemma, för när jag väl är det så är det 120 saker som ska göras.

Det är mycket grubbel just nu, när ska det vända och bli bättre? Visst gör jag kul grejer också, springturerna, pojkvännen och Snobben, allt det är ljusglimtar som får mig att vilja gå upp på morgonen, det är inte dessa saker eller personer jag klagar och känner missnöje över, jag bara undrar om man bara inte kan få känna sig totalt glad och nöjd med allt, till exempel att hinna träffa alla dessa vänner som inte bor på min innergård och därmed slippa mitt dåliga samvete, få den lön och övertidsbetalning som jag förtjänar, mindre utgifter, längre kvällar och mera ledigt? Så det är vad jag har hållit mitt huvud sysselsatt med, att grubbla och sura.

Men sen kan man ju vända på steken och tänka på hur bra jag faktiskt har det, vilken tur att jag har jobb, mat och bostad. Skönt är det att jag har vänner som jag hoppas kunna träffa någon gång när vi alla har tid, underbart är det också att vara kär och även få kärlek tillbaka och Snobben- ja, vad mer kan jag säga... Listan över saker jag faktiskt är riktigt tacksam för kan bli väldigt lång, ingen blir nämnd, men heller inte glömd!