Att bli äldre än man tänkt sig!

Jag är kränkt! Djupt kränkt och förskräckt! En kund ville prata med mig, eftersom vi hade pratats vid en dag tidigare i butiken, och hon beskrev mig -moi!- som den "äldre kvinnan". Poängen är bara att det finns bara äldre kvinnor som jobbar i vår butik, jag är yngst av personalen! Hur kan jag se äldre och rynkigare ut, än min kollega som är 10 år äldre än mig! Skandalöst och djupt kränkande! Nu jävlar, är jag arg!

Apropå ålder och jobbarkompisar, jag har tidigare blivit beskylld av mina äldre, men rätt ärliga, kollegor att jag lever ett liv som en fyrtioåring och inte tar tillvara mina unga år, har väl varit för upptagen med att vara världens bästa matte till Snobben eller nåt, men denna vecka, den går inte av för hackor. Har inte haft många hemmakvällar här inte, det var länge sen jag var så här uppbokad, förrutom min inställda kväll med gamla grannen. (Jag är ledsen, vi tar det sen vännen!) Kul att vara så här upptagen, det kan jag gärna vara lite oftare, så länge mina underbara hundvakter säger ja. Det har varit allt från champagneskålandebesök, Asiatisk buffé, massage och biopremiär, nu ska veckan avslutas med ett intruduktionsmöte imorgon, allt enligt VVD.

Till sist kan jag bara konstatera att min musiksmak tydligen tydligen är helt olik det svenska folkets, jag förstår inte hur de bidrag i Melodifestivalen som går vidare till final och andra chansen, kan få de högsta poängen, är det nåt lurt i poängsammanställningen, eller är det bara jag som är helt oförstående och inte gillar dessa schlagerbidrag?

I´ve died and gone to heaven

Idag vid lunchtid skedde det en arbetsplatsolycka på mitt jobb. Den skadade är jag, så klart, platsen där det hände, är vår källartrapp. Det sa bara schvuup under fötterna på mig och så lät det som donk, donk och donk. Sen låg jag mest bara där och undrade hur fan det gick till, med en demolerad sorgbukett under min arm. När nästan hela arbetsdagen gått och kroppen började värka mer och mer, fick jag tipset av min kollega att gå iväg till en thaimassör på Linnégatan som har ganska långa öppettider, så jag slog dem en pling och fick tid nästan direkt. Det är det bästa jag har gjort på länge, 30 minuter njutning, till och med öronen fick massage.

Hur min kropp kommer att kännas imorgon, det är en annan fråga, men jag har i alla fall gjort mitt bästa för att inte bli ett kolli. Som tur är finns det ju alvedon om läget skulle vara skit. Om jag kommer att få coola blåmärken så lovar jag att jag lägger upp en bild så att ni får se!

Våga Vägra Dejta

VVD-projektet går in i sin andra fas, från att vara en grundidé och stomme i mitt liv, till att vara en ganska svår väg att följa.

Jag har följande riktlinjer:

• Jag har gett mig själv besöksförbud hem till män, det gäller de som jag ännu inte har träffat och även dem som jag har träffat.
• Jag ska inte gå på några dejter, men jag får gå möten och etablera kontakt med det motsatta könet som mina vänner rekommenderar. Dock får jag inte själv bestämma vilka dessa personer är, eftersom jag nu inser att jag är hopplös på att hitta rätt boyfriend-material, där kommer de personliga referenserna in.
• Ska ett möte, ett sk etableringsmöte, fortsätta för att så småningom bli en så kallad dejt- måste personen avhandlas med utomstående personer innan så kan ske. Inga spontanta träffar sker utan kompisarnas godkännande.

Detta är bara början på riktlinjerna, Facebook-gruppen är inte uppbyggd än, men när detta sker så kan jag slå mig i backen på att det blir minst 5 medlemmar! Nu har jag fått två rekommendationer av olika vänner, så än så länge går det ju riktigt bra! En fråga som jag snart får ta ställning till, är hur jag ska göra när en person ger sig själv goda referenser och vill komma över och ha en kopp kaffe, och helst vill slippa bli granskad uti sömmarna av mina vänner.

Födelsedagstjejen talar

Idag är det min födelsedag, jag insåg det när jag hade varit vaken i 45 minuter denna morgon, just sjutton! Skillnaden är ganska stor från när man var barn och knappt kunde sova på natten, det var ju så spännande att bli väckt av familjens mer eller mindre välklingande sångröster när de sjunger "ja må hon leva". Nu fick jag istället för sång och fika på sängen, gå upp och väcka Snobben, som låg och njöt ordentligt av sin skönhets sömn. Men i och för sig brukar jag inte sjunga för honom heller på hans födelsedag.

Kommer hem från jobbet nu på kvällen och i hallen ligger ett litet rött kuvert med min systers handstil på. Ett jättefint kort som har texten: Njut av allt gott livet har att bjuda på. Fin tanke, men hur gör man det på riktigt? När kan man känna att man njuter på fullaste allvar? När man får en riktig tungrullare av en riktig goding, det händer inte mig just nu, när man får komma hem och känna att allt är så där prydligt och fint som man bara kan drömma om, som den städgalning som jag är? När man bara har lugn och harmoni i kroppen och inte bara känner en massa måsten.. Tänkvärt.

I går njöt jag faktiskt av att snön föll, det kändes magiskt när dessa stora unika snöflingor föll sakta, singlades ner från skyn. Och idag blev jag skitglad av syrrans present, för det kommer jag verkligen att njuta av när vi går på konsert i höst och ser Pink. I morgon ska jag bara njuta av att vara ledig och mysa på soffan med världens bästa kille, som jag dock inte vill ha några tungrullare av.

Ta det lugnt- det går över

Februari må vara en grå månad, men det är årets kortaste, så ta det lugnt, ljuset är på väg tillbaka och fåglarna kvittrar. Sjukdomarna går som en löpeld, är det inte vinterkräksjukan, så är det alla andra förkylningsvirus som gör människor sängliggandes. Men en tröst är det också detta går över. Tvättar man händerna efter sin tunnelbanefärd, kanske man slipper eländet helt och hållet.

Men en sak som inte går över i första taget, är min kompis rykte, som hon fick idag inne på en databutik. Hon hade problem med sin dator och släpade med sig den till affären där en manlig anställd tar sig en titt på den. Han upptäcker att det sitter en DVD-skiva i den och trycker ut den. Då inser min kompis att det är en av hennes erotiska filmer, hon hade varit nyfiken och köpt två stycken för 10 kr/ skiva och självklart glömt att den ena ligger kvar! Killen tar ut skivan och vänder sig med ryggen mot min väninna och börjar hoppa och skaka av skratt. Till sitt försvar skyller hon skivan på sin pojkvän, som glömt den kvar i datorn. Behöver jag berätta att hon är singel? Nåväl, när värsta chocken lagt sig, så undrar hon när hon kan få sin nya adapter till datorn och får till svar att det kommer att ta minst en vecka. Hon utbrister: Vad ska jag göra utan min dator i en vecka? Den manlige anställde svarar: Öhh, jag vet inte, kanske umgås med din pojkvän?
Hon replikerar, utan att riktigt tänka sig för: Det kan jag inte, för honom ska ge smisk! Stackars låtsaspojkvän.

Städjävulen

Just nu är jag en slav under den ganska okända Städjävulen. De flesta av er känner till Speljävulen, men jag har en annan jävel under armen. Det handlar om att jag ska få besök, jag har som de flesta av er vet, en ganska nära förestående födelsedag och en del familjemedlemmar, i alla fall de som bor inom en radie på 20 mil, kommer att hälsa på, samt en del av mina vänner och arbetskompisar. så nu börjar jag städa. Överallt och väldigt pedantiskt. Till slut inser jag att det börjar gå till överdrift när jag vill skriva upp en städplanering, jesus! Lägenheten är inte så himla stor, men plötsligt ser jag att min kökskran är väldigt äcklig när man tittar underifrån, och köksluckorna är redan torkade två gånger den här veckan. I dag slutade jag lite tidigare, en hel timme innan, så jag var ju tvungen att dammsuga och torka golven, för sen ska jag göra det en vända till innan söndag.

En annan liten jävel som jag har, under den andra armen, är mitt nikotinmonster. Nu har jag varit duktig och hållt mig borta från likpinnarna i lite mer än två veckor, med något undantag, men det är märkligt hur mycket jag saknar de vita cancerframkallande små pinnarna. När jag blev singel för ett par veckor sen, relativt rökfri i några månader, tog jag cigaretterna till tröst, rökte så att jag fick ont i käkarna och insåg att det inte skulle göra mig lyckligare, men nu är det mer huvudet som spökar, det är något i belönelsesystemet som saknas. Frågan är vad jag ska ersätta det med? Motion? Jag har aldrig varit så hurtig som nu. Äter till och med jättenyttigt. Men det är bara att kämpa på, min mamma som har rökt så länge som jag funnits och lite till, hon la av med sina vita Prince vid nyår och jag kan ju inte vara sämre. Hon har ju rökt längre och borde ha det mycket mer jävligt än vad jag har. Nu är mina rökdagar över! Så bilden ni ser, den hoppas jag verkligen blir den sista.

Folkfest!

Imorse när jag satt framför tvn med kaffekoppen i handen, såg jag av en slump att det var Vikingarännet idag, med målgång i Hässelbystrand, som ligger alldeles nästgårds. Spännande, tyckte jag och drog med mig Snobben ut på äventyr. Vi var ute i över två timmar, mestadels ute på Mälarens is, och tittade på dessa långfärds-skridskoåkare som hade åkt åtta mil och fortfarande såg oförskämt pigga ut. Snobben var i extas, han skulle bara göra tjurrusningar ute på isen, det var ju hur kul som helst att vara ute på folkfest. Efter vår långa promenad så däckade han ganska rejält i ett par timmar.

Om någon undrar vad det är för konstigheter jag håller på med angående besöks-statistiken på min sida, det visar bara noll antal besökare, så kan jag bara säga att jag är skitkass som inte klurat ut det här än, men mina datakunskaper är ganska begränsade, så tills jag har fattat hur man ska göra, så får det se ut så här ett tag. Fortsättning följer. nu väntar en ny arbetsvecka som kräver nya tag!

Valentin- skjut honom!

Skönt, nu är det helg. Har klarat av en tuff arbetsvecka, det var ju valentindagen idag, och nu har jag bara en lugn hemmakväll med fötterna i högläge, tillsammans med den fyrfota, som från och med ikväll äter vindruvor. Varför? Jo, därför han satt och tiggde när jag mumsade på de söta druvorna, så jag tänkte, va sjutton, och slängde åt honom en att provsmaka. Sen ville han bara ha mer och mer så det slutade med att jag åt en druva och han fick nästa, annars rann hans snålvatten. Som en konstig variant av Lady & Lufsen, men lite mysigt var det. Sån var min kväll, alla hjärtans dag.

Jag hade förresten en lång utläggning för en ung kille som skulle handla blommor till sin tjej. Han trodde att han skulle komma undan sina allahjärtansdagförpliktelser med 3 rosa rosor och lite småkrafs till, en rätt billig grej, men efter att jag hade frågat ut honom om vad hon skulle få mer på denna dag= ingenting mer, så gjorde jag honom den stora tjänsten och berättade hur vi tjejer fungerar. Om man bara får en liten töntbukett så känner man ju sig som tjej inte lika bra som om man får en rejäl och snygg bukett, så där kom han inte undan. 275 kronor senare så kanske han har tur ikväll, bara tack vare mig! Jag är inte bara florist, jag är även väldigt duktig på att vara kärlekskonsult till alla, utom mig själv. Ha en fortsatt skön kväll och glöm inte att pussa på varandra varje dag, precis som om varje dag vore den 14:e februari!

Lågkonjunktur på kärleksfronten

Jag ligger risigt till. Läste i den där gratistidningen, som man kan plocka upp vid tunnelbanan, att nya medlemmar strömmar till alla dejtingsajter på Internet. Varför, är frågan man kan ställa sig. Jo, svaret var att när det är lågkonjunktur så längtar singlarna efter att ha en partner, som en ekonomisk trygghet och som stöd i ekonomiskt otrygga tider. Japp, nu sitter jag ju som vanligt i skiten, ingen direkt trygghet av Snobben, han kan inte ens likna en vakthund! Tur att jag har ett jobb i alla fall, så att jag kan försörja oss båda, nu när jag snart startar upp VVD på Facebook, (Våga vägra dejta) så mina framtidsutsikter på förhållandefronten ser ju inte direkt ljusa ut. Men för tillfället är det kanske tur, jag har varit på uruselt humör den senaste veckan, PMS kallas det, och då blir jag ganska livsfarlig för både mig själv och min omgivning. I morse tog det verkligen priset - jag morrade, åt tre korkade tjejer som stod ivägen för Snobben och mig när vi skulle gå ut på perrongen till tunnelbanan. Vilken normal människa morrar?

Facebook = nutidens djungeltrumma

För en liten stund sen ringde min tjejkompis till mig och var både arg och less, hon och hennes kille, som separerade nu i höstas efter ca 5 års förhållande, har nu gjort helt klart med varandra, per telefon, att det är slut mellan dem. Det hade varit en del pajkastning i det samtalet, och som god väninna försökte jag vara uppmuntrande och sprida lite "girl-power" i denna lite tråkiga stund. Vi började skoja om Facebook och att ändra på sin relationsstatus från "i ett förhållande" till "singel", då min kompis helt sonika går in på hennes nyblivna ex Facebook sida. Mycket riktigt, nästan exakt samtidigt som de hade haft sitt tunga samtal, så sitter han och ändrar sin relations-status på Facebook. Verkligen snabbt jobbat! Det är bara att inse, det är på Facebook man får reda på saker, inte i den verkliga världen. Han hade kunnat bespara henne samtalet, det är ju bara att skriva en ny statusrad.

Stinaninas 3 enkla krav

Hur träffar man rätt man?
Under vilken sten ligger de och gömmer sig?
Jag har nu börjat ställa några krav, efter en riktig Katastrofdejt. Du såg rätt, det var Katastrof med ett stort K.

Först och främst, ålder. Nu har jag fått nog av åldersnojjor! Detta ska bli en av mina första frågor så att jag inte blir helt chockad efter mer än halva dejten. Vart är alla jämngamla killar?

Det andra kravet är att personen som jag dejtar ska verkligen ha förståelse för att jag först och främst, av allt och alla, prioriterar min hund, för han är den mest trogna partnern som har stått ut med mig, i nästan 3 år. Vi delar allt, även sovplats.

Tredje kravet blir det ytliga som utseende. Har mannen på sig en mössa första gången man möts, så tänker jag hädanefter be om att han tar av sig den, för nästa dejt, den kommer inte att bli med den senaste personen kan jag lova, då tänker inte jag bli helt stum av chock när det visar sig att han har en, håll i er nu, en överkammad flint(!)

Jag har ett andra alternativ till mina krav, det är att jag hädanefter går i celibat och startar en grupp på Facebook som kallar sig "Våga vägra dejta", även förkortat till VVD. Jag vet om att mitt liv kommer att bli en aningens mer ensamt, men om det enda alternativet är att jag bara träffar personer som inte är långa, mörka och födda i jordtecken, japp, då skiter jag gärna i det här med dejtande, det blir ju bara skit av alltihop! Dessutom är jag fortfarande 28 år i två veckor till och inte 32 eller 33 som katastrofdejten trodde.

Den ojämna kampen

Det är två saker som jag för tillfället inte kommer undan från. Det första är grus, vanligt gatgrus i varierande storlekar, men allt ska tydligen in i mitt hem. Jag kämpar en rätt så orättvis kamp mot det, det är dammsugning åtminstone varannan dag och försöker skura golvet med jämna mellanrum, men ingenting hjälper! Gruset flyttar in snabbare än vad jag hinner städa. Snobben är så fint inlärd vid det här laget att han vet att han inte får lämna hallmattan innan alla fyra tassarna är handukstorkade, men grusigt är det, under soffan, i köket, i sängen, bara en tidsfråga innan det ligger i smörpaketet?

Det andra som jag aldrig kommer ifrån, oavsett årstid, är Snobbens päls men där har jag väl mig själv att skylla till största delen, om inte Snobben hade fått bli knähund så hade detta kanske inte varit någonting att orda om, men just nu vill jag bara få vara lite ren och snygg, utan en svart jacka som har en andra impregnering av Snobbens små fjun. Hur ett par svarta strumpor ser ut efter att ha varit i mitt hem ska vi inte disskutera alltför högljutt, för jag vill ju fortfarande ha besök, och ibland händer det att jag har hundhår i underkläderna, kanske inte borde berätta det här heller, för jag vill ju ha en dejt nån gång också. Men om alternativet för att få vara hårfri är att inte få gosa med lillemannen, så ser jag hellre ut som en varulv, för jag valde ju faktiskt att bli hundägare till en hårboll, men i mitt nästa liv sneglar jag med förtjusning på nakenhundarna, eller inte.

2 bilder säger mer än 1000 ord

Japp, klant Lena har varit igång. Först ramlade krukan ner från 3 meters höjd, och när jag sen ska bära undan det som var kvar så blev resultatet bild 2.

De ovanliga

Det är roligare att vara lite onormal, än att vara så jäkla vanlig. Det gäller även min hund, som har fått nån idé om att pälsklädda skor är otroligt häftigt, kom på honom en kväll att han stod och slickade på ett par jättelika håriga dojor när vi åkte hem. Tur för oss båda att hon som hade skorna på sina fötter satt och sov, vad pinsamt det hade kunnat bli.

Min katt Lotus, ja, jag har i och för sig adopterat bort honom till mitt X i Örebro, men ändå. Han har haft en kattlucka i många års tid, men efter lite problem med att grannkatten kom in genom den, så kom Lotus husse på att man nog skulle låsa luckan över natten. Sagt och gjort, luckan stängdes igen, dagen därpå var det bara skit kvar av kattluckan, Lotus hade brutit sig ut, luckan av plast var i småbitar. Hämnd!

Jag har ett annat djur också, Kurre Kurth, viktigt med H:t! Kurre Kurth är en ekorre som är periodare. Han kommer till mig när han behöver pengar till sprit och mat- vilket han självklart aldrig får men han försöker gång på gång. Han är uteliggare, men brukar hälsa på min balkong lite då och då.

Hur onormal jag är kan man ju bara gissa sig till efter att ha stiftat bekantskap med mina djur.