Den ojämna kampen

Det är två saker som jag för tillfället inte kommer undan från. Det första är grus, vanligt gatgrus i varierande storlekar, men allt ska tydligen in i mitt hem. Jag kämpar en rätt så orättvis kamp mot det, det är dammsugning åtminstone varannan dag och försöker skura golvet med jämna mellanrum, men ingenting hjälper! Gruset flyttar in snabbare än vad jag hinner städa. Snobben är så fint inlärd vid det här laget att han vet att han inte får lämna hallmattan innan alla fyra tassarna är handukstorkade, men grusigt är det, under soffan, i köket, i sängen, bara en tidsfråga innan det ligger i smörpaketet?

Det andra som jag aldrig kommer ifrån, oavsett årstid, är Snobbens päls men där har jag väl mig själv att skylla till största delen, om inte Snobben hade fått bli knähund så hade detta kanske inte varit någonting att orda om, men just nu vill jag bara få vara lite ren och snygg, utan en svart jacka som har en andra impregnering av Snobbens små fjun. Hur ett par svarta strumpor ser ut efter att ha varit i mitt hem ska vi inte disskutera alltför högljutt, för jag vill ju fortfarande ha besök, och ibland händer det att jag har hundhår i underkläderna, kanske inte borde berätta det här heller, för jag vill ju ha en dejt nån gång också. Men om alternativet för att få vara hårfri är att inte få gosa med lillemannen, så ser jag hellre ut som en varulv, för jag valde ju faktiskt att bli hundägare till en hårboll, men i mitt nästa liv sneglar jag med förtjusning på nakenhundarna, eller inte.