Det blir sällan som man tänkt sig

Igår hade jag den ovanliga lyxen att jag fick umgås med min storebror Peter och hans flickvän, fastän jag kallar henne svägerska, Karin. Vi möttes upp inne i stan, fortsatte och tog tuben till Södermalm för att uppsöka ett lämpligt ställe för att intaga föda. Sagt och gjort, jag var ju den självklara ledaren i detta sällskap eftersom jag nu bor i denna stora stad, men detta innebär ju en del förpliktelser. Självklart vill man ju hamna på ett bra ställe med gott käk, trevlig service och en fantastisk atmosfär och visa hur trevligt Stockholm kan vara när man är på rätt plats och rätt tid. Detta gjorde vi i denna kväll inte.

Käket fick betyget 6 på en tiogradigskala, servicen var sisådär och atmosfären, den var fördjävlig. Jag har aldrig varit med om att mina vänner någonsin har behövt peta i pappersservetten som öronproppar på en restaurang, ej heller bett servitrisen om att få notan, väldigt snabbt! Så vad ni än gör mina vänner, uppsök inte Fenix på Götgatspuckeln en fredag när det är löning, det råder huliganstämning där! Maten är inte värd att bli döv för. Men det kanske finns en rimlig förklaring till varför jag är så kass på att visa mina besökande vänner bra ställen att gå till; jag är ingen utemänniska. Senast när jag var ute på krogen var i augusti, det är inte så coolt. Skulle ha tagit med dem till Rouge i Gamla Stan i stället, ett säkert kort.