Snart drar vi ut på äventyr!

Snobbens hungerstrejk är helt över, jag vet inte inte vad det var som han protesterade mot, men nu har hans hungriga mage vunnit! Jag ber om ursäkt för att förra blogginlägget blev lite kryptiskt och en aningens svårt att förstå innebörden av, jag hade en bra story som jag tänkte reflektera över, men jag hade precis fått reda på att en familjemedlem hade fått en (godartad) tumör i örat som påverkade balansen, så jag blev självklart ganska orolig så det var lite svårt att koncentrera mig på att skriva. Nu har jag fått lugnande besked, så nu är det lite mer ordning och reda på tillvaron. Men det ska onekligen bli skönt att åka hem till mina gamla hemtrakter imorgon och umgås med familjen som finns där.

Träningen inför Tjejmilen fortskrider, joggrunda nummer två har avverkats och det gick bara fortare och lättare än förra gången, kanske för att vi hade laddat med pasta innan? Till vår stora förvåning så fick vi reda på att sträckan som vi har sprungit inte var fem kilometer som vi först trott, nej, den var sju kilometer. Tre kilometer till så är vi uppe i milen- det slutgiltiga målet! Tvärtom som jag trodde så är det riktigt roligt och inte så värst farligt att springa, det är alltid roligt att bli överbevisad. Får väl ändra mitt tankesätt att motion är farligt? Dock kvarstår ett faktum, bullar och godis är gott, och nyttigt för själen.
Nu ska jag packa lite grejer inför helgens tripp, undrar om jag ska packa mest varma tjocka tröjor eller tunna svala sommarkläder? Snobben önskar nog helst att han fick packa frysen med alla sina matlådor, han kommer få torrfoder denna helg...

En helt annan dag

Ibland kommer det chockande besked, just när man tror hur läget ligger till. En sån dag är idag.
Kommer inte tillägga mer idag. Fortsättning följer...

Vårspring i benen

Idag har det hänt! Jag har sprungit med min tjejkompis och trots mina tvivel var det både roligare och lättare än vad jag hade kunnat tro. Det blev 5 kilometer lite drygt och det känns både lite här och där i kroppen att jag är otränad. Jag undrar hur jobbig träningsvärken kommer att bli? Nu är nästa springtur inbokad till nästa vecka. Kanske går det lite lättare då?

Snobbens matvägran fortsätter, ikväll tog han en köttbit ur matskålen och släppte den på köksgolvet. Men hemma hos daghusse gick det bra att äta hela portionen. Undrar vad som rör sig i huvudet på den lille killen?

Nu är det bara två arbetsdagar kvar till veckans lediga dag: söndag! Stod ensam i butiken i fem timmar idag och det var bland det mest värdelösa jag har gjort på länge, inga kunder, inga arbetskollegor och inte alltför mycket att göra. Trist.

Matvägran

Jag gör sedan cirka ett år tillbaka egen hundmat till Snobben, det kallas BARF, och består av ca 25-30% grönsaker, resten är rått malet kött av nöt, vilt eller lamm, sen tillför jag lite mineraler och olja på det. Grönsakerna varierar jag efter pris och säsong och denna tid på året brukar jag plocka ett ogräs som heter kirskål och mixa ner i maten, billigt och bra tycker jag, gratis är ju som alla vet, gott.

Snobben har dock helt andra åsikter om kirskålen verkar det som, för han vägrar äta maten sen den blev nerblandad. Men detta inträffar bara hemma hos mig, borta hos hans daghusse slinker samma mat ner utan problem. Nu har han fått chansen att äta upp sin frukost 2 gånger idag, men han tar bara någon tugga av den, sen går han därifrån! Detta fenomen är ganska ovanligt för honom eftersom han mest kan liknas vid ett sopnedkast, han skulle kunna äta ihjäl sig själv om han fick chansen. Det ska bli spännande att se hur länge detta fenomen kan fortsätta! Kan hundar känna av pressen inför beach 2009?

Ikväll, vid halv tio, gjorde jag äntligen slag i saken och planterade jag mina balkonglådor. Om någon tycker att jag är sent ute för säsongen, tänker jag skylla på prestationsångest! Det är en otrolig tankeverksamhet som ligger bakom detta, här på min gård vet de flesta vad jag jobbar med, då måste jag ju plantera något som de övriga grannarna inte kan klå med hästlängder. Nu ska det bara växa och gro, och bli sagolikt... I mina fantasier så kommer balkongen att vara en smultrondoftande, prunkande oas denna sommar, i ljusa skira färgtoner. Om jag lyckas? Återstår att se, det brukar gå bra fram tills jag får semester, sen brukar det bara bli pannkaka av alltihop. Men i år kanske jag lyckas?

Dumma korkade löften

Skulle någon kunna tro att jag ska springa Tjejmilen? Inte jag heller, men ibland lovar jag lite mer än vad jag själv tror att bra för mig. En sak som är ännu värre är att jag ska börja träna inför detta, redan nu på torsdag, vilket jag också önskar att jag inte hade gått med på. Men, ingenting är omöjligt! Jag har bara en massa saker som jag måste fixa först. Sluta röka, hitta någon slags motivation och en kniv som hjälper mig att kapa repet, som min hjälpsamma väninna ska binda mig fast i när vi springer. För det kommer att behövas!

Snobben ser för övrigt ut som att han har varit i en riktig fight, han råkade ut för en olycka i lördags, antagligen ett lejon, annars var det väl en gammal golden retriver som han hälsade på, men resultatet blev ett rivsår precis under ögat, som självklart blev infekterat och uppsvullet, så fram till igår såg han riktigt hemsk ut, sen började det komma äckelpäckel ur såret. Hade funderingar på att fotografera såret och lägga ut här på bloggen, men ärligt talat, ni slipper se det. Det positiva är att svullnaden är nere nu och han är lika pigg och glad som vanligt, det rinner bara snusk ur ögat. Vi blodpårade idag, det blev 3½ timme i skogen med solsken och fika. Lägger in en bild på världens stoltaste beagle som har världens coolaste trofé i munnen.

Räddaren i nöden

Jag brukar faktiskt laga mat, även om jag inte tycker att det är speciellt roligt. Äta bör man, annars dör man, är ju ett ökänt uttryck. Problemet ligger i att jag aldrig har någon aning om vad jag vill äta, så oftast blir det sånt jag kan utantill och som går snabbt att göra iordning, korvstroganoff, makaroner och köttfärsås, tonfisksallad eller såsom förra veckan: potatissallad och stekt grillkorv, tre gånger. Börjar ni få ett grepp om hur illa det står till med inspirationen nu.. För att lösa problemet så läser jag recept, (arla.se rekommenderas), hittar jag något roligt där, skriver jag upp det på min inköpslista och går ner till mataffären, går hem och lagar till det.

Då beger vi oss till dilemma två; jag är rätt less på att handla. Just nu är det bottentråkigt, eftersom min närmsta affär inte inbjuder till någon matglädjekänsla alls. Jag går hellre och lägger mig hungrig vissa kvällar för att jag orkar inte ta mig för att gå de fem minutrarna ner till butiken. Sist jag var där spelade de musik, Led Zepelin, eller var det Frank Zappa? De är i alla fall inte mina favoriter. Jag försökte att ta mig i kragen förut och gjorde veckomat planering, åkte till den stora mataffären med tunnelbanan och storhandlade för en veckas tid, men den idén sprack när jag slutade vara hemma på mina lediga söndagar.

Räddaren i nöden i kväll heter pyttipanna. Säkert jätteonyttigt med en massa konserveringsmedel och annat cancerframkallande, men jag läste aldrig klart "Den hemlige kocken", så det rör mig inte i ryggen, jag svälter ju inte ihjäl. Försöker alltid att ha en förpackning hemma i frysen, i fall att.. Perfekt när magen skriker och orken inte räcker till att gå och handla.

Det ordnar sig

Det har varit en rätt galen dag, gick snett redan på väg in till jobbet- det blev totalstopp vid Islandstorget på tunnelbanan pga signalfel i Alvik. Det var första gången på fyra år som det blev så här tokstopp, till och med tal om ersättningsbussar, så jag tog det hela med ro, kom i alla fall på den andra fullproppade bussen som gick till Sundbyberg, var lite rädd att Snobben skulle bli ihjälklämd eller trampad på, men han hittade en jättebra plats där han kunde nosa en kille i baken och tokblänga på en gubbe, så han var väldigt nöjd. Kom tack och lov, till jobbet bara 10 minuter försent, jag kan inte klaga på kollektivtrafiken.

Fortsättningsvis rullar dagen på, det kommer normala och trevliga kunder och det kommer en ansenlig mängd mindre normala. Man får inte snacka skit om människor, men jisses! Gissa vem som får ta hand om dem alla? O ja, det är jag. Till och med mina rara arbetskamrater, klappar mig på ryggen och tycker att det är lite synd om mig, för de inte så normala kunderna är ganska dryga och rent ut sagt, tjatiga. Men så kommer mina underbara stammisar in, de som säger att det är trevligt att se mig och de som säger att jag alltid är så glad och positiv, det ger energi kan jag lova.

Hemresan gick i alla fall bra utan signalfel och kvällen tillbringar jag hemma i lugn och ro. Imorgon är en annan dag, jag ska jobba och jag tror och hoppas att den blir mer än bra.

En återvändarresa

Eftersom jag inte har varit i mina hemtrakter sen slutet av december, börjar jag känna att det börjar bli hög tid att åka till mamma & Håkan och hälsa på, öva på min västmanländska, äta mammas mat och besöka gamla vänner, om det finns några kvar? Jag körde tricket med hundögonen på jobbet idag så jag har till och med fått en dag extra ledigt, så att jag verkligen får njuta av tiden med mina nära och kära. Så ett upprop till alla er som bor i trakterna av byn och i några mils radie:
Vill ni bli våldgästade av mig, hör av er! Jag kommer till Arboga den 28:e maj och åker hem den den 31:a, det är bara att skriva upp i almanackan!

Vårkänslor i regnet

Det ligger en trött hund på rygg i min soffa, vi har varit lediga idag och fick äntligen ett tillfälle att komma ut och blodspåra i regnrusket med vår hundkompis Kristina och hennes två tikar, beaglen Sofie och cockerspanieln Amanda. Lite ringrostiga var vi nog alla fem efter ett långt uppehåll sen i höstas, jag hade ingen koll på hur jag hade lagt ut mitt spår och ingen av hundarna sprang rätt på rådjursklöven, helst förbi eller med nosen i backen på ett helt annat ställe. Men slutet gott- det var en väldigt stolt Snobben som bar klöven tillbaka till bilen, svansen stod inte rakt upp, den var så framåtböjd så den nuddade nästan huvudet.

Trots det envisa duggandet så var det en trevlig utflykt till Kallhäll, vägen fram och tillbaka tog nästan andan ur oss, slånbärsbuskarna står i full blom, forsythian lyser med en knallgulton och träden skiftar från ljusaste grönt till mörkgrönt och vinrött. Vackert är ordet och man tröttnar aldrig på det heller! Plockade årets första gullvivor idag på vår morgonpromenad, det ni. Lycka!

Bilderna blev lite mörka, men jag skyller på de gråa regnmolnen. Tips! Klicka på dem om ni vill se dem större.

Sköna lata dagar

Valborg är avklarad med majbrasa och allt, självfallet inget första majtåg, men massor av sol, utevistelse och såklart - grillning! Snobben och jag har njutit av den här helgen till max, det har varit ett underbart väder, så nu kan vi gå till våra "jobb" imorgon med massor av ny energi, det behövs efter arbetsveckan som var, samt jag kan stoltsera med en något brunare nyans på ansikte och armar. Känns bra med tre dagar helledigt.

Skönt kändes det också när jag kom hem till min lilla förort ikväll, det var tyst och lugnt, körsbärsträden i centrum har slagit ut och blommar för fullt och inga alkisar syntes till, anmärkningsvärt, må jag säga! Nu är det bara att vänta och se om kommunen kommer att gatsopa klart här på alla gator och cykelbanor innan den 5:e maj, som det var utlovat i lokalblaskan, det ser inte så ljust ut på den fronten. Det är så mycket skräp som slängs på gatorna här och jag kan inte räkna upp en gångtunnel som inte har krossat glas i.
Låter jag som en gnällkärring? Ja.

Det är trist och rätt jobbigt när jag har en fyrbent, icke skobeklädd polare med mig, eftersom det har sett likadant ut hela vintern, det är bara hålla stenkoll på vart man går. Ibland känns den här delen av Stockholm som förorten gud glömde. Men hemma på min gård, med alla trevliga grannar- där trivs jag allra bäst, för att inte tala om min jättefina och härliga lya! Det är Hemma!

Till sist vill jag bara berätta att vi var iväg och såg "Kenny begins", Kenny Starfighter-filmen. Den bjöd på en del sköna skratt, kan varmt rekommenderas!