Tack och hej!

Efter mycket övervägande så har jag bestämt mig för att stänga ner den här bloggen. Det gör jag med tungt sinne, eftersom jag har fått mycket trevlig respons och heja-rop från min familj och mina vänner, vilket har självklart peppat mig jättemycket. Att skriva om sitt liv är självklart mycket självutlämnande, men jag är stolt över varje inlägg som jag har gjort och självklart representerar Stinanina mitt liv, men inte hela mitt liv!

Orsaken till att jag stänger ner bloggen förstår nog de flesta av er, men för att förenkla saken:
Jag delar gärna med mig av delar av mitt privatliv, med mina vänner och för de som vill läsa, jag har ingenting att dölja, för jag väljer ju nämligen själv vad jag vill skriva om. Personerna som finns omskrivna i bloggen har även blivit tillfrågade om jag kan få skriva om dem. Men när det dyker upp kommentarer efter mina inlägg som inte är direkt trevliga så inser jag att det enda riktiga att göra är att lägga ner. Jag tänker inte sjunka till samma låga nivå och påbörja någon pajkastning eller ens försöka diskutera tillbaka, för det skulle inte leda till någonting.

Jag vill tacka alla goda vänner och familjemedlemmar för den här tiden som har varit, det har varit askul!!!

Sista semesterveckan

Har nu kommit fram till den sista av mina fyra, härliga semesterveckor. Vi kom hem från Turkland i söndagsmorse, bruna som pepparkakor, planet störtade inte och Snobben var inte överkörd, tack och lov, och vi har haft det så otroligt skönt! Varmt och härligt, god mat och trevliga människor. Det var faktiskt svårt att lämna Turkland och värmen för att komma hem, men här sitter jag nu, med en hel del gott i Taxfreepåsarna. (Syrran: Gissa vem som har 9 burkar med Tic Tac?:)

Resten av veckan ser rätt oplanerad ut, tanken är att jag & Snobben ska åka hem till mamma i slutet av veckan och förhoppningsvis träffa lite vänner och släkt och kanske få njuta lite av de sista fina dagarna som augusti kan erbjuda. Vem vet, det kanske blir ett dopp i Hjälmaren också?

Bistra tider för Snobben

Resfeber! Robert och jag bokade vår sistaminutenresa igår kväll och på lördag sticker vi iväg till Turkland i en vecka. Det känns jätteskönt att få komma iväg, bara han och jag och njuta av vår enda gemensamma semestervecka, längtar! Snobben är inbokad på en egen semestervistelse med sina underbara hundvakter.

En del av er som läser har säkert hört talas om historien om när jag och min tjejgranne var lite på pickalurven och skulle försöka väga Snobben på hennes badrumsvåg, vilket resulterade i att jag trodde att hunden vägde 2 kilo för mycket och var tvungen att banta, så trots att det var julafton med en massa smarriga rester så fick Snobben ingenting, tills jag gick och vägde honom på en riktig våg och insåg att det nog inte var en jättebra idé att vara rund under fötterna och ta avläsningshjälp av en tjej som inte hade glasögonen på sig, han var inte överviktig.

Idag gick den lille fyrbente och jag iväg till den stora djuraffären för att handla diverse nödvändigheter och självklart slank det med lite hundkex som Snobben tiggde till sig. Utav en händelse så finns det även en stor och noggrann våg som jag bad att få låna.

Slutsats: Det kommer att råda lite bistra tider för Snobben den närmsta tiden, 4 hekto har han gått upp sen i höstas. Men sallad har jag hört är nyttigt!

Yes! Nu är jag också ledig

Äntligen!

Semester, det är för mig att sova länge när man känner för det, åka runt, äta god mat, dricka vin sent på kvällen och njuta. Första veckan är avverkad, jag öppnade mitt så kallade "Pensionat Stinanina" för min kompis Lotta i måndags, och vi har hunnit med lite picnick, shopping och pridefestivalen. Riktigt roligt! I fredags övergav jag pensionatet för att ta med mina underbara hundvakter på en liten helgtripp till Arboga, där min mamma och hennes man bor med alla katter, får och bin.

Här kommer det lite bilder:

Snobben ser inte ut att lida av att vara ledig.

Kan hundar också tycka att solen är stark? Snobben är skyddad i alla fall
Lite myspys i parken

Samatalsämnen

Det ständiga samtalsämnet så här års är givet- semester! I Sverige pratar vi annars alltid om vädret, så det är ju kul att prata och diskutera något annat som omväxling.

Ända sen midsommar har folk frågat varandra när, var och med vem man ska fira semesterveckorna? För egen del har jag hållit ut och jobbat på, vädret har ju ändå inte varit direkt stabilt så det har känts som det kvittat om jag hade varit ledig, men tro det eller ej, kära vänner, på fredag kommer det vackra, härliga sommarvädret, för då börjar jag min fyra veckor långa ledighet!

Ett annat samtalsämne.
Under tre veckors tid har jag jobbat tillsammans med en gravid tjej som är i sjätte månaden, och på något konstigt sätt slår det aldrig fel, den ständiga frågan som gravida tjejer ställer handlar alltid om jag har lust att skaffa barn. När är det dags? Hör jag inte den biologiska klockan ticka? Är jag rädd för att bli gravid för att jag förstör min figur?

Jag känner alltid en olustkänsla när den frågan kommer, jag kan till och med bli förbannad och triggad till att säga något riktigt surt till svar. Här är några exempel som jag inte tordats säga men snart kommer att spy ur mig för att få vara i fred:
Ska jag förstöra den här vackra kroppen med en graviditet och hängbröst, jag kan inte få några ungar, jag har inget bra genförråd, eller så säger jag att jag inte tycker om barn.

Det handlar inte om att jag inte tycker om barn eller absolut inte önskar några i framtiden, men just nu är jag helt nöjd med att få vara med att låna lite familjeliv, mysa med pojkvännen och Snobben, och kunna få vara självisk och ego. Jag gillar inte att folk dömer mitt barnlösa liv som fattigt, för då har de ingen aning om hur det var fram tills för snart 3 år sen. Jag har ju precis hunnit få roligt igen!

Bröllop

Helgen har varit ett stort äventyr, jag har varit på min kompis Pernillas och hennes mans bröllop i Härnösand. Det var fantastiskt väder, stämningsfullt och vackert och en massa goda vänner. Det är fantastiskt att se två personer som älskar varandra så otroligt mycket, stå och lova varandra att leva tillsammans i lust och nöd. Grattis Pernilla & Martin - det var jättefint!

Väl hemma hittade jag Kurre Kurt, min hemlöse ekorre, helt utslagen på mitt balkonggolv. Han stank och brevid honom låg en tömd T-röd flaska. Efter två koppar svart kaffe gick han iväg muttrade nåt om rehab.

Tillägg till klädreglerna

Tack! Det är kul att få läsa kommentarerna angående "klädreglerna". Jag trodde verkligen inte att jag skulle få positiva reaktioner på mina hemmasnickrade idéer, var förberedd på att få ett stort lass skit efter vad jag skrev om de avskyvärda Foppa-tofflorna, som verkar så populära att man även kan se dem på Östermalm. Huga!

Jag vill göra tre tillägg, för det första, vuxna kvinnor ska inte ha två stripiga flätor fladdrandes på varsin sida av huvudet. Pippi Långstrump hade dem, men hon åt torra ärtor för att aldrig bli vuxen.

För det andra, den kommer från hjärtat till min mamma, man går aldrig utanför gården med träskor på, än mindre på shoppingrunda i i dessa skodon. Har man dessutom sin unga tonårsdotter med sig på denna shoppingtur, då vill jag bara påpeka att detta kan ge tonårsdottern bestående men för resten av livet. Jag kommer aldrig någonsin att sätta på mina fötter ett par träskor efter en lång dag i Örebro.

Slutligen kommer min sista regel och den är riktad till kvinnor och det här är allvarliga grejer.
Om man är tjej, kvinna eller tant, får man inte gå med dammtussar under armarna. Ja, ni förstår säkert vad jag menar, inga håriga armhålor. Vad är poängen med att feminister inte rakar sig under armarna?

Några enkla klädregler

Jag brukar inte vara så kinkig med hur människor klär sig, men nu speciellt när det är sommar så dyker det upp små troll som verkar ha krupit upp från någon sten någonstans, som inte verkar ha någon koll på hur de ser ut. I dag tänkte jag hjälpa dem genom att berätta om vad man inte ska klä på sig.

För det första, sandaler och tofflor är sköna skor, men om man har strumpor innanför så blir det bara ett stort NEJ!

Är man tvungen att ha på sig knästrumpbyxor, se då för sjutton till att inte ha en kjol som slutar ovanför.

Magväskor är det fulaste som finns. Vill man ha en extramage- ät mer då, men sätt aldrig på dig en ful väska. Väskor ska man bära på armen eller hänga runt axeln.

Bar överkropp på män kan vara trevligt att titta på, om det är i sängkammaren eller på stranden. Men på en turistpromenad inne i stan, nej, då bör man faktiskt klä på sig. Staden är ingen beach. I de flesta butiker finns det AC om det börjar rinna svett på ryggen.

Om man har en partner och man går ut tillsammans eller åker på husvagns-semester, ha inte på er likadana kläder! Om ni kommer ifrån varandra så hoppas jag innerligt att ni finner varandra i alla fall. Har ni fått familjerabatt någonstans, försök ta en annan färg på träningsoverallen.

Foppatofflor må vara hur sköna som helst, men titta på dem. Vad ser du? Köp aldrig, har du dem redan, skänk dem till något barfotabarn i Afrika.

En nyligen sedd modemiss som jag har lagt märke till är att under varma soliga dagar, klär sig vissa tjejer i minimala sommarkläder och använder en stor halsduk. Varför? Sluta med det, jämn solbränna gäller.

Min kompis Maria vill utöver dessa klädregler, tillägga att om man har valkar så bör man anpassa klädstorleken efter detta och undvika att titta efter kläder på barnavdelningen. Man må ha valkar, men man behöver inte skylta med dem i för korta tröjor.

Bildkavalkad

Nu ska jag sluta snacka och istället göra det, här kommer det bilder!

Bilder 1-3; Nickes 30 årsfest på midsommarafton utanför Norrköping, en kanonhelg med goda vänner och mycket kul!

Jag var också inne i stan och såg Volvo Ocean Race, det här är ett fotobevis.

Lite bilder på familjen. Om ni har funderingar på varför det är 2 bilder på Snobben och och hans kusin Molly, så kan jag enkelt förklara det med att jag är kass.

Tuggummi

Äntligen sommar! Jag älskar verkligen det här vädret, när det nästan är för tungt att andas, man kan gå till jobbet utan en jacka och man kan bada utomhus i sjön. Jag och Snobben har varit på resande fot igen, åkte hem i helgen till mamma & Håkan och träffade förutom dem, min mormor, storasyster Åsa, hennes två barn; Elin och Alva och deras lilla Jack Russel, Molly. Lycka! Vi har grillat, plockat smultron och jordgubbar, skördat rädisor, badat i poolen och sjön och bara njutit. Hundarna har lekt och stojat fastän värmeböljan och i lördags natt sov de i samma säng, tillsammans med mig och Elin i såklart.

Nu i efterhand undrar jag bara hur ofta jag ska ha otur med mina hemresor tillbaka till Stockholm? Förra gången som jag åkte hem, i pingsthelgen, gick tåget till Stockholm sönder och vi satt i två timmar och tittade på en åker utanför Arboga. Denna gång hade någon klant sprängt ett berg och även en bit av järnvägsrälsen, så alla passagerarna fick snällt stiga av i Nykvarn och ta bussen till Stockholm, inget illa om detta, Snobben och jag fick VIP-platsen på vår buss och mötte en väldigt trevlig busschaufför, Björn, som satt och försökte klappa Snobben hela resan hem.

Väl hemma i Stockholm, 30 minuter försenade, åker Snobben och jag kollektivtraffiken hem för att åter igen råka ut för tokigheter, Snobben la sig på på golvet på tunnelbanan och fastnade i ett använt tuggummi, som självklart smetar ut sig över hela hans främre bog. (heter det så på hundar också?) Som tur är har ju Snobben världens bästa hundvakter, Lotta har nämligen trimmat Snobben och minnet av tuggummit är bara ett rakat minne blott! Dessutom ser Snobben cool ut!

Kommer att lägga ut bilder på detta, men nu har min läggtid för länge sen passerats, så det får bli en annan dag!

Skchöötsssstske?

Det blir en kort och bildlös blogg idag men tänkte bara berätta kort att midsommar var toppen, träffade mina bästa kompisar och andra härliga människor som jag inte sett på över tio år, det ni. Vilket kanongäng! Kommer att lägga upp bilder på detta så fort som jag hinner!

Idag har jag varit inne i staden och tittat på Volvo Ocean Race och hamnade på något märkligt sätt på det holländska servicefartyget, "Holland", som servade det holländska skeppargänget och supportrar, med mat och annat. Snyltgäst som jag är, borde kunna kalla mig professionell snyltare efter all mat som jag lyckas få, så lyckades jag även där få en tallrik med mat och holländsk öl, jag gillar holländare, trevliga människor, men ett väldigt underligt språk. Jag har försökt att lära mig att säga ordet "älskling" på holländska men det går inget vidare. Skchööötsssstske. Snyggt va?

Slutligen kan jag rapportera att Snobben återigen har varit en liten djävul, ännu en dörr har blivit klöst. Grattis Snobben, du samlar pluspoäng!

Goda nyheter

Just nu gör jag någonting otroligt busigt och väldigt ovanligt för att vara mig, jag har nämligen dröjt mig kvar på jobbet i en och en halv timma efter stängningsdags och sitter här och plippar på datorn, har ju inget annat bättre för mig eftersom jag ska vänta på att min kompis ska anlända via flyg, till Stockholm. Sen ska vi gemensamt försöka få tag på tågbiljetter så att vi kommer fram till Norrköping innan midnatt. Hoppas vi, annars blir det lite mer besvärligt med vårt Midsommarfirande.

Denna vecka har varit riktigt speciell, flera av mina vänner har ringt och berättat väldigt goda nyheter för mig, ett par har efter mer än två år, äntligen fått ett efterlängtat bygglov, en annan har skaffat pojkvän efter lång tid som singel, en har äntligen gått ur ett riktigt dåligt förhållande och mår toppenbra och den sista har lagt högsta budet och köpt en lägenhet och får flytta in redan 1:a juli! Jag var självklart tvungen att konsultera detta med min väninna, som har full koll på astrologi, varför det helt plötsligt är så många som har otroligt bra flyt på grejerna, och hon förklarade snällt hur det stod till för mig ungefär så här; just nu är det två lyckosamma planeter som möts och skapar bra tillfällen för många personer. Så pass på nu, önskningar och drömmar som man inte trodde skulle kunna gå i uppfyllelse kanske just nu kan bli en sanndröm, vad vet jag och du?

Midsommarfirande

Den här dagen har varit en av mina sista lediga tisdagar för en lång tid framöver, semestern närmar sig för hälften av mina kollegor och jag ska gå in och jobba normala tider, mellan 09-18 vardagar, i ett antal veckor framöver. Känns lite trist, men det är inget att göra åt, undrar bara när jag ska hinna tvätta, spåra och städa nu?

När jag vaknade imorse så infann sig ett stort leende på mina läppar, solen sken och det var klarblå himmel! Vad säger man, efter regn kommer solsken. Planerna på att bygga en ark sköt jag undan fort som sjutton. Det kanske blir solsken och värme till midsommar ändå? Det blir ju betydligt roligare att dricka snapsen utan vinterjackan på, vill jag lova! Jag ska åka ner till Norrköping och träffa gamla vänner som jag lärde känna från gymnasietiden, vi ska fira Nickes trettioårsfest och bada i hans badtunna, eller kanske i sjön om det blir tillräckligt varmt? Nu gäller det att hålla tummarna för att vädret blir fint så att vi kan vara ute och njuta av den sköna sommarsolen och att vi inte äts upp helt av alla mygg, bäst att packa ner myggstiftet i handväskan!

Bygga en ark?

Det ligger en blöt hund i soffan och stirrar på mig, precis som att det var mitt fel. Men det är det inte. Vad kan jag hjälpa att himlens portar har öppnat sig och bara släpper ner allt molninnehåll till oss? Hela helgen, regn! Funderar på att bygga en ark, för det här börjar likna syndafloden, snart flyter vi bort. Jag kan ta emot anmälningar på min Facebook-sida, om någon vill vara med, vill man vara med och snickra så är det mer än välkommet, jag var inte någon stjärna på träslöjd, och jag tycker att det gör fruktansvärt ont att hamra på tummen så det kan ju behövas lite fler hjälpande händiga händer.

Det positiva med det här skitvädret är ju att man inte behöver vara direkt aktiv, jag har till exempel sovit middag två gånger idag, helt tvärtemot min uppfostran, och under tiden som jag har suttit här och skrivit så har pojkvännen varit iväg och hyrt film, så nu blir det inget mer seriöst gjort idag. Jag ska bara försöka få Snobben att förstå att det inte är mitt fel att regnet bara fortsätter att ösa ner.

Stanna tiden!

Vart tar tiden vägen? Kvällarna tar slut alldeles för fort, jag vet inte vad jag gör om kvällarna, men plötsligt är de slut och jag måste i säng. Dessutom har någon odåga stulit den enda möjliga tvätttiden som jag hinner med, nästa tisdag klockan fem, fy sjutton! Nu vet jag inte om jag ska ta med mig tvätten hem till pojkvännen, eller om jag ska klara av två veckor till innan jag får en ny tid, jag blir tokig på dessa allmänna hyreshus-tvättstugor när det är alldeles för många personer som ska dela, städar efter sig gör de inte heller.. Äckliga är vad de är! Många av dem i alla fall. Ett typiskt I-landsproblem.

Men jag hann springa ikväll i alla fall, alltid ett plus, dessutom en minut snabbare än förra gången, inga jättestora framsteg, men vi har ju tid på oss, roligt har vi i alla fall! Snart är det midsommar och firande med gamla goda vänner, sen vänder det och de underbara ljusa kvällarna blir kortare och kortare. Så är det och det är bara att finna sig i det.

Det kunde ju vara sämre

Jag har gått och kännt mig ganska sur den här veckan, det har varit riktigt trist väder, strul på jobbfronten, med arbetstider och så vidare, det är väldigt lång tid kvar till semestern och jag har en enorm känsla av otillräcklighet. Hur mycket jag än jobbar så blir jag inte miljonär, kvällarna är för korta för att hinna göra något skoj och jag hinner inte träffa mina vänner, hur gärna jag än vill och ibland känns det som att jag aldrig är hemma, för när jag väl är det så är det 120 saker som ska göras.

Det är mycket grubbel just nu, när ska det vända och bli bättre? Visst gör jag kul grejer också, springturerna, pojkvännen och Snobben, allt det är ljusglimtar som får mig att vilja gå upp på morgonen, det är inte dessa saker eller personer jag klagar och känner missnöje över, jag bara undrar om man bara inte kan få känna sig totalt glad och nöjd med allt, till exempel att hinna träffa alla dessa vänner som inte bor på min innergård och därmed slippa mitt dåliga samvete, få den lön och övertidsbetalning som jag förtjänar, mindre utgifter, längre kvällar och mera ledigt? Så det är vad jag har hållit mitt huvud sysselsatt med, att grubbla och sura.

Men sen kan man ju vända på steken och tänka på hur bra jag faktiskt har det, vilken tur att jag har jobb, mat och bostad. Skönt är det att jag har vänner som jag hoppas kunna träffa någon gång när vi alla har tid, underbart är det också att vara kär och även få kärlek tillbaka och Snobben- ja, vad mer kan jag säga... Listan över saker jag faktiskt är riktigt tacksam för kan bli väldigt lång, ingen blir nämnd, men heller inte glömd!

Långhelg i gamla hemtrakter

Åter hemma efter en skön långhelg i Arboga, med underbart väder, god mat, jättemysiga återträffar med gamla vänner i Örebro och en kanontrevlig släktträff hos storebror och Karin på Morsdag. Jag har kelat med kattungar, klappat hästar, grillat, planterat trädgårdsland med mamma och mycket mera än vad som ryms här. Kan sammanfatta helgen med ett ord: Bäst!

Det enda som inte var idylliskt var min hemresa till Stockholm, tåget gick sönder strax utanför Arboga och efter två timmar kom vi till grannstaden Kungsör där vi fick lämna vårt trasiga tåg och stiga på ett annat som kom från Arboga. Men det är smällar man får ta, huvudsaken var ju att vi slutligen kom hem. Jag tog en massa foton för att dokumentera vår helgtripp. Stor kram till alla er som jag hann träffa!!!

1: Arboga Station, 2: Snobben är jättelycklig över att äntligen få träffa sin "mormor", 3: Örebro Slott

4: Snobben har full koll på maten, 5: Lammen 6: Min storebror grillar morsdagmiddag. Jättegott! Tack Karin & Peter!!!

Jag träffade min bortadopterade katt Lotus

Snart drar vi ut på äventyr!

Snobbens hungerstrejk är helt över, jag vet inte inte vad det var som han protesterade mot, men nu har hans hungriga mage vunnit! Jag ber om ursäkt för att förra blogginlägget blev lite kryptiskt och en aningens svårt att förstå innebörden av, jag hade en bra story som jag tänkte reflektera över, men jag hade precis fått reda på att en familjemedlem hade fått en (godartad) tumör i örat som påverkade balansen, så jag blev självklart ganska orolig så det var lite svårt att koncentrera mig på att skriva. Nu har jag fått lugnande besked, så nu är det lite mer ordning och reda på tillvaron. Men det ska onekligen bli skönt att åka hem till mina gamla hemtrakter imorgon och umgås med familjen som finns där.

Träningen inför Tjejmilen fortskrider, joggrunda nummer två har avverkats och det gick bara fortare och lättare än förra gången, kanske för att vi hade laddat med pasta innan? Till vår stora förvåning så fick vi reda på att sträckan som vi har sprungit inte var fem kilometer som vi först trott, nej, den var sju kilometer. Tre kilometer till så är vi uppe i milen- det slutgiltiga målet! Tvärtom som jag trodde så är det riktigt roligt och inte så värst farligt att springa, det är alltid roligt att bli överbevisad. Får väl ändra mitt tankesätt att motion är farligt? Dock kvarstår ett faktum, bullar och godis är gott, och nyttigt för själen.
Nu ska jag packa lite grejer inför helgens tripp, undrar om jag ska packa mest varma tjocka tröjor eller tunna svala sommarkläder? Snobben önskar nog helst att han fick packa frysen med alla sina matlådor, han kommer få torrfoder denna helg...

En helt annan dag

Ibland kommer det chockande besked, just när man tror hur läget ligger till. En sån dag är idag.
Kommer inte tillägga mer idag. Fortsättning följer...

Vårspring i benen

Idag har det hänt! Jag har sprungit med min tjejkompis och trots mina tvivel var det både roligare och lättare än vad jag hade kunnat tro. Det blev 5 kilometer lite drygt och det känns både lite här och där i kroppen att jag är otränad. Jag undrar hur jobbig träningsvärken kommer att bli? Nu är nästa springtur inbokad till nästa vecka. Kanske går det lite lättare då?

Snobbens matvägran fortsätter, ikväll tog han en köttbit ur matskålen och släppte den på köksgolvet. Men hemma hos daghusse gick det bra att äta hela portionen. Undrar vad som rör sig i huvudet på den lille killen?

Nu är det bara två arbetsdagar kvar till veckans lediga dag: söndag! Stod ensam i butiken i fem timmar idag och det var bland det mest värdelösa jag har gjort på länge, inga kunder, inga arbetskollegor och inte alltför mycket att göra. Trist.

Matvägran

Jag gör sedan cirka ett år tillbaka egen hundmat till Snobben, det kallas BARF, och består av ca 25-30% grönsaker, resten är rått malet kött av nöt, vilt eller lamm, sen tillför jag lite mineraler och olja på det. Grönsakerna varierar jag efter pris och säsong och denna tid på året brukar jag plocka ett ogräs som heter kirskål och mixa ner i maten, billigt och bra tycker jag, gratis är ju som alla vet, gott.

Snobben har dock helt andra åsikter om kirskålen verkar det som, för han vägrar äta maten sen den blev nerblandad. Men detta inträffar bara hemma hos mig, borta hos hans daghusse slinker samma mat ner utan problem. Nu har han fått chansen att äta upp sin frukost 2 gånger idag, men han tar bara någon tugga av den, sen går han därifrån! Detta fenomen är ganska ovanligt för honom eftersom han mest kan liknas vid ett sopnedkast, han skulle kunna äta ihjäl sig själv om han fick chansen. Det ska bli spännande att se hur länge detta fenomen kan fortsätta! Kan hundar känna av pressen inför beach 2009?

Ikväll, vid halv tio, gjorde jag äntligen slag i saken och planterade jag mina balkonglådor. Om någon tycker att jag är sent ute för säsongen, tänker jag skylla på prestationsångest! Det är en otrolig tankeverksamhet som ligger bakom detta, här på min gård vet de flesta vad jag jobbar med, då måste jag ju plantera något som de övriga grannarna inte kan klå med hästlängder. Nu ska det bara växa och gro, och bli sagolikt... I mina fantasier så kommer balkongen att vara en smultrondoftande, prunkande oas denna sommar, i ljusa skira färgtoner. Om jag lyckas? Återstår att se, det brukar gå bra fram tills jag får semester, sen brukar det bara bli pannkaka av alltihop. Men i år kanske jag lyckas?

Dumma korkade löften

Skulle någon kunna tro att jag ska springa Tjejmilen? Inte jag heller, men ibland lovar jag lite mer än vad jag själv tror att bra för mig. En sak som är ännu värre är att jag ska börja träna inför detta, redan nu på torsdag, vilket jag också önskar att jag inte hade gått med på. Men, ingenting är omöjligt! Jag har bara en massa saker som jag måste fixa först. Sluta röka, hitta någon slags motivation och en kniv som hjälper mig att kapa repet, som min hjälpsamma väninna ska binda mig fast i när vi springer. För det kommer att behövas!

Snobben ser för övrigt ut som att han har varit i en riktig fight, han råkade ut för en olycka i lördags, antagligen ett lejon, annars var det väl en gammal golden retriver som han hälsade på, men resultatet blev ett rivsår precis under ögat, som självklart blev infekterat och uppsvullet, så fram till igår såg han riktigt hemsk ut, sen började det komma äckelpäckel ur såret. Hade funderingar på att fotografera såret och lägga ut här på bloggen, men ärligt talat, ni slipper se det. Det positiva är att svullnaden är nere nu och han är lika pigg och glad som vanligt, det rinner bara snusk ur ögat. Vi blodpårade idag, det blev 3½ timme i skogen med solsken och fika. Lägger in en bild på världens stoltaste beagle som har världens coolaste trofé i munnen.

Räddaren i nöden

Jag brukar faktiskt laga mat, även om jag inte tycker att det är speciellt roligt. Äta bör man, annars dör man, är ju ett ökänt uttryck. Problemet ligger i att jag aldrig har någon aning om vad jag vill äta, så oftast blir det sånt jag kan utantill och som går snabbt att göra iordning, korvstroganoff, makaroner och köttfärsås, tonfisksallad eller såsom förra veckan: potatissallad och stekt grillkorv, tre gånger. Börjar ni få ett grepp om hur illa det står till med inspirationen nu.. För att lösa problemet så läser jag recept, (arla.se rekommenderas), hittar jag något roligt där, skriver jag upp det på min inköpslista och går ner till mataffären, går hem och lagar till det.

Då beger vi oss till dilemma två; jag är rätt less på att handla. Just nu är det bottentråkigt, eftersom min närmsta affär inte inbjuder till någon matglädjekänsla alls. Jag går hellre och lägger mig hungrig vissa kvällar för att jag orkar inte ta mig för att gå de fem minutrarna ner till butiken. Sist jag var där spelade de musik, Led Zepelin, eller var det Frank Zappa? De är i alla fall inte mina favoriter. Jag försökte att ta mig i kragen förut och gjorde veckomat planering, åkte till den stora mataffären med tunnelbanan och storhandlade för en veckas tid, men den idén sprack när jag slutade vara hemma på mina lediga söndagar.

Räddaren i nöden i kväll heter pyttipanna. Säkert jätteonyttigt med en massa konserveringsmedel och annat cancerframkallande, men jag läste aldrig klart "Den hemlige kocken", så det rör mig inte i ryggen, jag svälter ju inte ihjäl. Försöker alltid att ha en förpackning hemma i frysen, i fall att.. Perfekt när magen skriker och orken inte räcker till att gå och handla.

Det ordnar sig

Det har varit en rätt galen dag, gick snett redan på väg in till jobbet- det blev totalstopp vid Islandstorget på tunnelbanan pga signalfel i Alvik. Det var första gången på fyra år som det blev så här tokstopp, till och med tal om ersättningsbussar, så jag tog det hela med ro, kom i alla fall på den andra fullproppade bussen som gick till Sundbyberg, var lite rädd att Snobben skulle bli ihjälklämd eller trampad på, men han hittade en jättebra plats där han kunde nosa en kille i baken och tokblänga på en gubbe, så han var väldigt nöjd. Kom tack och lov, till jobbet bara 10 minuter försent, jag kan inte klaga på kollektivtrafiken.

Fortsättningsvis rullar dagen på, det kommer normala och trevliga kunder och det kommer en ansenlig mängd mindre normala. Man får inte snacka skit om människor, men jisses! Gissa vem som får ta hand om dem alla? O ja, det är jag. Till och med mina rara arbetskamrater, klappar mig på ryggen och tycker att det är lite synd om mig, för de inte så normala kunderna är ganska dryga och rent ut sagt, tjatiga. Men så kommer mina underbara stammisar in, de som säger att det är trevligt att se mig och de som säger att jag alltid är så glad och positiv, det ger energi kan jag lova.

Hemresan gick i alla fall bra utan signalfel och kvällen tillbringar jag hemma i lugn och ro. Imorgon är en annan dag, jag ska jobba och jag tror och hoppas att den blir mer än bra.

En återvändarresa

Eftersom jag inte har varit i mina hemtrakter sen slutet av december, börjar jag känna att det börjar bli hög tid att åka till mamma & Håkan och hälsa på, öva på min västmanländska, äta mammas mat och besöka gamla vänner, om det finns några kvar? Jag körde tricket med hundögonen på jobbet idag så jag har till och med fått en dag extra ledigt, så att jag verkligen får njuta av tiden med mina nära och kära. Så ett upprop till alla er som bor i trakterna av byn och i några mils radie:
Vill ni bli våldgästade av mig, hör av er! Jag kommer till Arboga den 28:e maj och åker hem den den 31:a, det är bara att skriva upp i almanackan!

Vårkänslor i regnet

Det ligger en trött hund på rygg i min soffa, vi har varit lediga idag och fick äntligen ett tillfälle att komma ut och blodspåra i regnrusket med vår hundkompis Kristina och hennes två tikar, beaglen Sofie och cockerspanieln Amanda. Lite ringrostiga var vi nog alla fem efter ett långt uppehåll sen i höstas, jag hade ingen koll på hur jag hade lagt ut mitt spår och ingen av hundarna sprang rätt på rådjursklöven, helst förbi eller med nosen i backen på ett helt annat ställe. Men slutet gott- det var en väldigt stolt Snobben som bar klöven tillbaka till bilen, svansen stod inte rakt upp, den var så framåtböjd så den nuddade nästan huvudet.

Trots det envisa duggandet så var det en trevlig utflykt till Kallhäll, vägen fram och tillbaka tog nästan andan ur oss, slånbärsbuskarna står i full blom, forsythian lyser med en knallgulton och träden skiftar från ljusaste grönt till mörkgrönt och vinrött. Vackert är ordet och man tröttnar aldrig på det heller! Plockade årets första gullvivor idag på vår morgonpromenad, det ni. Lycka!

Bilderna blev lite mörka, men jag skyller på de gråa regnmolnen. Tips! Klicka på dem om ni vill se dem större.

Sköna lata dagar

Valborg är avklarad med majbrasa och allt, självfallet inget första majtåg, men massor av sol, utevistelse och såklart - grillning! Snobben och jag har njutit av den här helgen till max, det har varit ett underbart väder, så nu kan vi gå till våra "jobb" imorgon med massor av ny energi, det behövs efter arbetsveckan som var, samt jag kan stoltsera med en något brunare nyans på ansikte och armar. Känns bra med tre dagar helledigt.

Skönt kändes det också när jag kom hem till min lilla förort ikväll, det var tyst och lugnt, körsbärsträden i centrum har slagit ut och blommar för fullt och inga alkisar syntes till, anmärkningsvärt, må jag säga! Nu är det bara att vänta och se om kommunen kommer att gatsopa klart här på alla gator och cykelbanor innan den 5:e maj, som det var utlovat i lokalblaskan, det ser inte så ljust ut på den fronten. Det är så mycket skräp som slängs på gatorna här och jag kan inte räkna upp en gångtunnel som inte har krossat glas i.
Låter jag som en gnällkärring? Ja.

Det är trist och rätt jobbigt när jag har en fyrbent, icke skobeklädd polare med mig, eftersom det har sett likadant ut hela vintern, det är bara hålla stenkoll på vart man går. Ibland känns den här delen av Stockholm som förorten gud glömde. Men hemma på min gård, med alla trevliga grannar- där trivs jag allra bäst, för att inte tala om min jättefina och härliga lya! Det är Hemma!

Till sist vill jag bara berätta att vi var iväg och såg "Kenny begins", Kenny Starfighter-filmen. Den bjöd på en del sköna skratt, kan varmt rekommenderas!

Valkar.

Beach 2009 närmar sig- nu ska benen rakas, solbrännan fixas, badkläderna inhandlas och kjolarna strykas! Men nu vet jag inte om det är i vattnet eller vassen som jag ska bada, bara tack vare min käre granne.

Jag var uppe en kort sväng hos honom igår och när jag satt framåtlutad i soffan, pekar han på min mage och undrar vad jag har där... En valk! Han garvar och säger att jag har börjat lägga på mig, mulla till mig, nu när jag har träffat kille och är nyförälskad. Jag? Nää! Jag träffar ju bara pojkvännen på helgerna och visst, det är väl inte GI mat vi äter direkt, men veckan består ju av fler dagar än fredag, lördag och söndag, jag äter ju mat hemma också. För säkerhets skull har jag bett min personlige kock att noga granska mig och kolla hur det står till med min valk, för om jag skulle behöva banta, någon gång i en väldigt avlägsen framtid, så kommer det bli ett helvete, jag äter ju som en häst.

Det har varit en genomjävlig vecka förövrigt, den började gå åt skogen 07:55 i måndagsmorse, då fick jag beskedet om att "klippan" på jobbet var sjuk. Sen dess har det bara varit jobb, jobb och åter jobb. Har knappt inte hunnit komma hem innan det har varit dags att gå och lägga sig för att orka med att gå upp klockan 05:30, och jag har stressat hela tiden, har två dagar i rad ätit min frukost vid diskbänken på tre minuter istället för min halvtimme. Idag slutade jag i alla fall i normal tid, vilket var tur, för Snobben hade inga matlådor kvar. Så ikväll har jag gjort 15 matlådor till lillkillen, själv har jag ätit 2 mackor. Det är rättvist fördelat i vårt hem och det hade ingenting med valkarnas existens eller icke existens att göra, om ni nu undrar. Men det gjorde ni säkert inte alls.

Det blir sällan som man tänkt sig

Igår hade jag den ovanliga lyxen att jag fick umgås med min storebror Peter och hans flickvän, fastän jag kallar henne svägerska, Karin. Vi möttes upp inne i stan, fortsatte och tog tuben till Södermalm för att uppsöka ett lämpligt ställe för att intaga föda. Sagt och gjort, jag var ju den självklara ledaren i detta sällskap eftersom jag nu bor i denna stora stad, men detta innebär ju en del förpliktelser. Självklart vill man ju hamna på ett bra ställe med gott käk, trevlig service och en fantastisk atmosfär och visa hur trevligt Stockholm kan vara när man är på rätt plats och rätt tid. Detta gjorde vi i denna kväll inte.

Käket fick betyget 6 på en tiogradigskala, servicen var sisådär och atmosfären, den var fördjävlig. Jag har aldrig varit med om att mina vänner någonsin har behövt peta i pappersservetten som öronproppar på en restaurang, ej heller bett servitrisen om att få notan, väldigt snabbt! Så vad ni än gör mina vänner, uppsök inte Fenix på Götgatspuckeln en fredag när det är löning, det råder huliganstämning där! Maten är inte värd att bli döv för. Men det kanske finns en rimlig förklaring till varför jag är så kass på att visa mina besökande vänner bra ställen att gå till; jag är ingen utemänniska. Senast när jag var ute på krogen var i augusti, det är inte så coolt. Skulle ha tagit med dem till Rouge i Gamla Stan i stället, ett säkert kort.

Bortskämda hund!

Efter en lagom promenad från jobbet till Hötorget, det tog cirka en timme med en hundpojke som ska markera varenda stolpe och träd på vägen dit, så kom vi slutligen hem... Jag var ganska trött i fötterna, så jag satte mig i soffan och försökte få en lugn stund, men icke- då ville Snobben ha uppmärksamhet Smart, tänkte jag, när jag kom på att jag hade ett riktigt fint rådjursben upptinat, så jag la en handduk på balkongen och bjöd Snobben ut på picnick, det var ju trots allt 12 grader varmt och sol. Men fan den som tro´t, han vägrade äta det, istället satte han sig nedanför mina fötter i köket och tiggde grönsaker så som tomater och gurka.

Jag blir inte klok på min hund, ute på balkongen ligger det ett jättefint ben som bara väntar på att bli uppätet, men han vill hellre äta sallad som sin matte, varför? Han är ju jakthund för sjutton! För säkerhets skull tog jag in handduken och la den i vardagsrummet, 12 grader är kanske för svalt för Snobben, men nej, åter nej, han ville hellre ha sallad. Tror han att han måste banta?

På den senaste tiden har det varit väldigt dåligt med tillfällen att lägga ut blodspår i skogen som han får spåra efter, men i helgen kom jag på en kul alternativ idé, man lånar två stycken barn, som man lurar ut i skogen på kurragömma och sen låter man Snobben spåra upp dem, fungerade klockrent! Har aldrig prövat att spåra människor förrut, men nu fick vi blodad tand, och barnen också, så nu hoppas både jag och Snobben på att vi får låna dem fler gånger för en annorlunda variant av kurragömma..

Storstädning

Idag har jag inte smygstädat hemma hos någon annan, jag har storstädat hemma hos mig själv och Snobben. Orsaken till att jag berättar detta på min blogg, är bara därför att jag inte har fått något besök av någon än som kan berömma mig och säga att jag har så fint och nystädat..

För att verkligen komma igång med en storstädning, det brukar ju behövas en stor spark i rumpan för att göra det, så kan jag tipsa om att man stökar till ordentligt. Då är det bra att ha hund, först så borstar man honom inomhus, det blir finfina drivor av vinterpälsen, sen satsar man på att klippa klorna på den ganska envisa hunden, som inte gillar kloklipparen alls! Sen får man sucka en stund, gärna med en kopp kaffe i handen och begrunda röran/förödelsen.

Efter en del suckande och kaffedrickande i solskenet, så är det bara att bita i det sura äpplet och ta tag i eländet, det har äntligen putsats fönster, (som jag hatar att göra) det har dammats, (lite roligare) dammsugits och moppats, vips! Färdig! Sen var jag rätt trött men Snobben, som bara legat i sängen under tiden, var pigg. Åter en gång, bita i det sura äpplet, det var bara att gå ut med lillkillen. På vår promenad så hittade vi, eller jag, rättare sagt, vitsippor! Jag älskar vitsippor! Plockade en stor härlig bukett som nu får vara min belöning för det hårda hushållsarbetet som jag utfört.

Snobben i vitsippsbacken.

Smygstädat

De flesta har lite konstiga saker för sig som kan likna ett tvångssyndrom, det kan vara att ha rena händer, hoppa på brunnslock och så vidare. Jag är en smygstädare. Jag kan inte låta bli att städa hemma hos personer som jag hälsar på. Som idag, när killen åkte bort i två timmar och jag var ensam kvar hos honom, vet ni vad jag gjorde då? Försökte länge och väl att bara sitta i solen och njuta, men icke! Gick loss och städade köket, kokade till och med hans disktrasor i en kastrull (detta har jag lärt mig av "Rent hus") . Samtidigt som jag gör detta skäms jag, för om nån skulle städa mitt hem utan tillåtelse skulle jag bli galen, men eftersom jag gör detta i smyg så hoppas jag att han inte märker att jag har skrubbat hans kakel och tömt sopskyffeln i soppåsen.

Detta gjorde jag hos den förra också, försökte hänga in dammsugaren efter användningen på exakt samma sätt som den stod i städskrubben, kanske lite mysko? Fortfarande undrar jag om han ägde en skurmopp, för den letade jag efter utan resultat.

Detta beteende har ju självklart disskuterats nu på kvällskvisten med min väninna uppe i norr, och hon hade en teori om att jag försökte "boa" in mig hos honom. Men jag kan trösta alla er som tycker att jag ska ta det sakta i backarna att så är inte fallet.
Men med lite eftertanke så insåg jag att jag brukar faktiskt städa lite överallt, hemma hos mamma och mina vänner, kan dammsuga till och med. Vet inte riktigt varför jag gör detta, men börja nu inte att ringa helt plötsligt och be mig komma på besök efter att ni läst detta, det är lite för genomskinligt. Vänta en vecka eller två. Och visa mig städskåpet.

Hypokondri del två

Trots att alla skrattar åt min hypokondri så vill jag framföra att jag fortfarande har krämpor. Pratade med min ömma moder, (varför säger man så?), men mitt i min sjukdomsbeskrivning, nu är det smärtor i framsidan av vänster lår som har gjort jätteont i tre dagar, så kontrar hon med att hon minsann har ett finger som värker, hallå! Snacka om att ingen tar mig på allvar! Jag är ju ett nytt fall för "Diagnos Okänd" för sjutton.

Det enda konstruktiva förslaget som jag fått, kom när jag pratade med killen i telefon nu i kväll. Han tyckte att jag skulle gå till vårdcentralen och kolla upp vad det är. Bra, sa jag, då kan jag samtidigt kolla upp ett födelsemärke som jag har på ryggen som har växt, det är nog hudcancer tror jag. Det hördes bara en ljudlig suck till svar. Men vi får se, jag tänkte vänta med att gå till doktorn, kanske är onödigt om jag blir frisk, vi får se om borrelian anfaller en annan kroppsdel först, kanske är en armbåge som drabbas nästa gång, vad vet jag? Ansiktsförlamnning månne? Kanske är läge för en lobotomering.

Har du annars något annat förslag på vad det är jag lider av? Lämna någon synpunkt om du känner för det!

En ny fas

Om ni som håller er uppdaterade på min blogg kanske undrar hur det har gått med mötesdeltagaren som jag träffade på rekommendation för ett tag sen, så kan jag hälsa att det går jättebra. Han får numera kalla sig för det ohyggligt töntiga namnet; pojkvän. Jag gillar ordet kille, men pojkvän, nää... Fortfarande töntigt. Kanske för att jag inte haft en pojkvän på två år, jag är väl ovan? Men jag övar vidare, pojkvän, pojkvän, pojkvän... Tids nog ska det nog kunna gå att säga det utan att nästan rysa. Snobben tycker i alla fall att han är en toppenkille- för han är ju kock, vilket innefattar att Snobben sitter som en liten ängel mitt på köksgolvet när maten ska lagas, det är mycket gott som ramlar ner på golvet, gurka, morötter och ibland lite fint kött.

Så alla ni som är mina vänner, håll tummarna riktigt hårt för att det kommer funka, för så här bra som läget är nu, här uppe på de rosa molnen, så vill jag alltid ha det, och förhoppningsvis inte ramla ner från dem!

Be inte mig om kloka råd!

För det första, jag är väldigt väl medveten om att jag inte är någon relationsexpert, men efter x antal förhållandekraschlandningar hit och dit så tycker jag i alla fall att jag är berättigad till att ha åsikter.
För det andra, jag kan komma med väldigt obekväma sanningar, jag bär en del av skulden till två av mina vänners kraschade förhållanden, men jag hoppas att alla som ber mig om relationsråd följer sitt eget hjärta i slutändan.

Så var det sagt, då kan vi komma in på det väsentliga. Jag har en underbar vän som bor långt, långt bort, men det händer ibland faktiskt att vi pratar med varandra i telefonen, vilket hände idag. Vi kom in på ämnet relationer, främst då hennes relation vilket innebar att hon totalt bröt ihop och berättade hur hon kände sig. Utan att nämna några privata detaljer så kom vi genom samtalets gång från klarhet till klarhet, och till sist säger min vän; Han har aldrig kunnat ge mig det jag behöver! Aha, kärnfrågan! Ok, men om man har varit tillsammans med någon i två år och aldrig fått det det man behöver av sin käresta, trots dyra besök hos psykolog, tror man verkligen att man någonsin kommer att få det? När kommer trollkarlen fram och svischar med sitt trollspö så att personen ifråga kommer att kunna ge sin förståelse och tilllit till den andra? När är det dags att avsluta ett förhållande? Personligen tror jag inte på trollkarlar, de är skickliga illusionister, men inget annat. Inte under något av mina förhållanden har jag kunnat ändra på någons personlighet, fast jag har många gånger önskat, det enda man kan få till är på sin höjd ett stängt toalock, är det någon som håller med? Förhållanden är kluriga grejer, men om man ber mig om råd och jag hör att mina vänner befinner sig i samma situation som jag har gjort, då får de inte de snälla och sympatiska svaren som de önskade sig, inlindade i bomull, nix, jag är alltid lika brutal. Du har bara ett liv, ska du spendera det med en person som inte gör dig lycklig? Vill man inte veta vad jag tycker, ska man nog inte anlita mig för att få kloka råd.

Påskhälsningar

Jag har verkligen skitbråttom, om en halvtimme ska jag helst sitta på tunnelbanan för att börja fira påsk, och jag har inte packat en pinal i ryggsäcken. Men ni som känner mig vet att jag kan verkligen lägga på ett kol när det gäller. Jag ville bara önska er alla en riktigt Glad Påsk innan jag drar!

Hypokondri

Jag har fått borrelia. Nästan alldeles säkert. Eller rättare sagt, jag tror att jag har fått borrelia. Förra veckan hade jag ont i baksidan av mitt ena lår, och idag har jag jätteont i min ena axel, för att inte tala om när jag höll på att svimma igår. Jag är nog riktigt allvarligt sjuk. Läste på vårdguidens hemsida,http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?ArticleID=3084 och detta stod:
Ungefär hälften av alla som drabbas av borrelia får samtidigt någon form av irritation som domningar eller klåda i det drabbade hudområdet. Ibland blir du trött, får huvudvärk, led- och muskelvärk, nackvärk och/eller låg feber. Infektionen kan drabba nervsystemet. Ett vanligt symtom vid sådana fall är att en del av ansiktet blir tillfälligt förlamat.

Jaha ja, nu blir det till att ringa farbror doktorn, så här roliga grejer kan ju jag klara mig utan. Eller så håller jag ut ett tag till, som jag brukar göra och kanske mår bättre, går man till doktorn är man ju sjuk. Men visst blir man lite undrande, så för säkerhets skull har jag diskuterat detta sjukdomsdilemma med min bästa kompis och hon började bara garva när jag sa att jag led av hypokondri, borrelia verkar ju vara populärt att insjukna i. Vilka vänner, att våga skratta åt mina sjukdomsvåndor! Men, hon vet ju inget om detta, hon bor ju uppe i norrland och där har de få bekymmer med fästingar.

I dag har jag i alla fall varit klok nog och köpt fästingmedel till Snobben, innan de små äcklen som inte har livsrätt kommer fram i gräset, han hade sin fästingsjukdom i höstas och det var inte kul, vare sig hälsomässigt eller för min plånbok.

Pimp my dog

Det luktar något speciellt i mitt hem idag, och det är inte stekos eller fresiadofter jag talar om, utan en helt annan lukt. Blöt hund. Snobben har blivit vårstädad, kan man milt sagt uttrycka det. Nu är han så fin och ren så jag kan inte låta bli att pussa på honom så fort jag går förbi, fast det uppskattas inte speciellt mycket från hans sida eftersom han tror att jag är helt knäpp som tvingade honom att stå i badkaret och bli jätteblöt.

Vi har haft en skön ledig dag, hade som vanligt alldeles för många saker planerade, det var hundspårning, fönsterputsning och påskpyntning, men av någon outgrundlig anledning så sa min kropp stopp och gav mig huvudvärk och yrsel, så jag gjorde inte ett skit, la mig ner i sängen och sov lite istället. Hoppas att jag klarar mig undan vårförkylningen denna gång. Jag har i alla fall hunnit städa spisen tre gånger idag och njutit lite i solen, så lite har ju hänt.

En liten förklaring till bilderna; 1:Snobben nyduschad, 2: resterna av honom på badkarskanten, 3: en fjäril i det torra gräset och 4: vårbild på oss två.

Livet i storstan

Jag brukar säga att den stora skillnaden mellan att bo i Arboga och Stockholm är att i Arboga är det några få original och många normala människor. Här i Stockholm är det några få normala och många original Jag har samlat ihop några exempel.

Mitt i city brukar det springa omkring en man iförd endast ett par shorts, ni kanske har sett honom på TV? Han går klädd så året om, första julen som jag tillbringade här, såg jag honom i Kungsträdgården på annandag jul, små gympandes i snöyran. Själv var jag som vanligt klädd från topp till tå med de varmaste kläderna som jag kunde finna.

På mitt jobb brukar det promenera en dam, elegant klädd i dräkt, bärandes en massa kassar från matbutiken invid. Hon handlar ofantliga mängder toalettpapper, två förpackningar flera gånger i veckan. Hon har 3 uppsättningar av dräkter, hon byter dem 3 gånger per år.

På tunnelbanan brukar jag se en man som jag kallar Tumörmannen. Han brukar åka med samma tåg som mig hem och han har trasiga kläder och en ofantligt stor klumpliknande utväxt på kinden, därav smeknamnet. Han brukar alltid stå upp i tunnelbanan, och han åker ungefär lika länge som jag, ca 35 minuter, jag har aldrig sett honom sitta ner på sätena.

En annan speciell personlighet som man kan få se om man är i närheten av Sergels Torg är Radiomannen, han har en liten bärbar radio som han håller mot örat och spelar munspel samtidigt. Han dansar och rådiggar, ibland har han en liten burk framför sig som han försöker få pengar i, en något annorlunda gatumusikant.

Brevid mitt hyreshus finns det ett gruppboende för de något psykiskt ofriska och där har vi Hostmannen, Jane, som pratar för sig själv och ibland även med mig och Snobben och sen har vi slutligen Väskmannen, en liten farbror med hästsvans som alltid går omkring med en svart resväska på hjul nere i centrum.

När jag växte upp i Arboga så var det lite roligt och spännande att se de få originalen som fanns i den lilla staden, vi hade i alla fall Jesus. Jag kan inte riktigt förstå varför jag fortfarande har en sådan fascination för dessa människor, men jag kan bara erkänna att jag har det. Men pekar på dem och skrattar, det får man inte!

Back to the roots

Ett genombrott har skett! För er som inte hänger med så släktforskar Lotta, min daghusses fru, hela mitt släktträd. Efter mycket om och men, så har hon idag äntligen fått reda på vem min farfar var; en montör från Arbrå i Hälsingland. Jaja, ingen greve eller äventyrare, men ändå! Tänk om min pappa hade fått veta det, vilken grej, tyvärr kommer pappa aldrig få veta, men om man leker med tanken? Hoppas i alla fall att mina syskon tycker det är lika spännande som jag, det är kul att få reda på vart den släktgrenen kommer i från.Tänk om jag nu är släkt med någon av mina två grannar här på gården som kommer från Arbrå, väldigt oroväckande tanke, kanske har kusiner inpå knuten?

Var det någon som blev lurad idag på första april? Jag gillade definitivt aprilskämtet i dagens Metro, det handlade om att bötfälla och låta högtalarna ljuda när någon står på fel sida av rulltrappan på tunnelbanestationerna. På engelska, franska, göteborska och skånska. Annars har denna dag bjudit på underbart väder, har på eftermiddagen suttit i solen på diverse soffor efter Strandvägen och druckit stora mängder latte. Gissa om jag höll på att kissa på mig när jag skulle åka hem till västerort, den lilla resan tar ju bara 40 minuter, tänk er sen hur det skulle kännas med en 17 kilo tung beagle som sitter i knät och trycker på. Men jag klarade det, för jag har en superduper blåsa!

Till sist vill jag bara tillägga att jag har gjort det lite enklare för er som läser att lämna sina avtryck här på sidan, pröva gärna!

Ur positiv synvinkel

Med risk för att förstöra hela nöjet med min blogg, jag älskar att ironisera mig själv och mitt liv och gräva ner mig i mitt eget självömkande, men idag har jag tänkt lite annorlunda. Dagen började bra, vaknade på rätt sida, fick trevliga sms och vädret var underbart!

Jag ska inte vara oförskämd och säga att jag inte har det bra- för när allt kommer till kritan- ja, då går det ju inte nån större nöd på mig. Jag är inte dödsjuk, jag har jobb, vänner, hund, mat, lägenhet och har till och med råd att roa mig ibland. Och inte har det dött någon när och kär på något år, bara en sån sak gör mig ödmjuk. Det är så lätt att sura och tycka synd om sig själv, men idag försöker jag se sakerna ur en positiv synvinkel. Och dessutom fick jag tillbaka på skatten, yeah! Sen får jag se hur länge den här känslan stannar, är den borta imorgon så blir det en roligare läsning på den här sidan än i dag, för jag vet att dagens blev skitsliskig. Bläää för gulliga saker!


<---Sockersött

Sommartider hej hej!

Ny vecka- nya tag! Det är jobbigt med helger, så mycket ska hinnas med på så kort tid som möjligt, men jag tror att jag hann med det väsentliga, bortbjuden på mat i fredags, jobbade 10-15 i lördags, sen återigen bjuden på mat- gott, sen var det en tämligen lam trädgårdsmässa i Älvsjö som jag besökte i söndags, inhandlade bara 2 stycken blomskott, som med lite tur kan bli fina växter. Sen var jag trött, det är skönt med att ljuset stannar längre på kvällarna, men att bli bestulen på en timme, näää, det kan jag vara utan. Det har varit en seg måndag idag. Men efter lite mer sömn så kanske jag utbrister i en gammal känd Gyllene Tider dänga.

Hur går det med VVD? Ganska crapy, inget fel på mötesdeltagaren, men liken i garderoben, det är inte mina lik, det gör saken ganska mycket mer komplicerat så jag vet inte om jag kanske ska backa ur och stå som åskådare ett tag och vänta på att exorcist-anticimex ska komma och rensa ut. Jag ska nog fundera på att bli en gammal nucka, en gammal kärring som bara sitter hemma och har förtroliga samtal med sin hund, det är inte långt kvar till det, samtalen pågår, det är bara åldern som saknas.

Snyltaren

För ett par år sen gav mig mannen, som min mamma är gift med, ett smeknamn, nämligen Snyltare. Först nu kan jag hålla med om att det inte så charmerande namnet, passar mig riktigt bra. Hur kan man annars komma undan ifrån att laga mat hemma i så här många dagar?

Torsdag: Mat hemma hos C & H, tror jag, ta inte illa upp om jag minns fel!

Fredag: Middag ute på stan innan bion

Lördag: Förrätt och varmrätt i Nacka

Söndag: Eftersom jag ändå sov över, var det väl lika bra att äta där då också

Måndag: Middag hos världens bästa hundvakter/ extraföräldrar

Tisdag: Förrätt och varmrätt hos C & H



Vilka kanonmänniskor som jag umgås med, jag är så lyckligt lottad! Nu kommer helgen och jag har en ganska god aning om att jag inte kommer att stå speciellt mycket vid min egen spis. Vem har förresten tid med det, det är ju Trädgårdsmässan i Älvsjö! Alltid bra att ha något att se fram mot. Skulle det bli torka på snyltfronten vet jag att det är tid för att åka hem till mamma och glädja styvfar att mina ränder inte har gått ur.


Här ser ni köket som inte blir så mycket använt annat än till frukostlagning.

Snobben- en liten jävel

Min hund är världens sötaste, snällaste och lugnaste, en riktig cooling. Men någonting slog slint i huvudet på honom när jag och min väninna gick på bio i fredags. Det hela var bra upplagt, jag hämtade honom hos daghusse, tog en ordentlig promenad och gick sedan till kompisen för att lämna honom ensam i hennes lägenhet under tiden som vi skulle vara borta, han brukar känna sig väl hemmastadd där, så vi trodde båda två att det skulle gå finemang. Men ack så fel vi hade!

Två timmar efter att vi lämnade honom ensam och solo, kom hennes pojkvän hem från jobbet och fann Snobben liggandes på hallmattan, med en massa skor omkring honom som normalt brukar stå på skohyllorna.. Han hade varit fullt sysselsatt, han hade blivit the Destroyer- Förstöraren! Hur deras dörrkarmar någonsin kommer att bli som förr är en gåta, men det är ju bara att bita i det sura äpplet och inse att min hund kanske är en liten jävel, samt att betala ett par nya dörrkarmar. Just my kind of luck. Men jag älskar ju den lille killen, men efter detta kommer jag nog att tänka efter både en och två gånger innan jag lämnar honom ensam på ett ställe där han aldrig varit ensam på förut.

Bion var i alla fall jättebra, jag fick skratta rejält och det kan ju behövas, man vet ju aldrig när man får ha kul igen.

Jag har inte glömt er!

Det kommer ett nytt inlägg idag, jag har storyn klar, det är bara tiden som fattas...
Håll ut!

Premiärlejon- jag?!

Och imorgon... Premiär! Det är dags att gå på bio återigen, tredje gången på en månad, jag börjar bli en riktigt biograf-fantast, innan dess var det väl Arn vi såg i januari 2008. Denna gång ska vi åskåda "EN SHOPAHOLICS BEKÄNNELSER", en romantisk komedi, kan bli kul att se i rätt sällskap, det vill säga, det är killfritt!

I tidigare inlägg så har jag nämnt ordet Vuxenpoäng, kanske till och med tjatat om det? Jag lider ju brist på denna vara och jag kan nu berätta för er att jag är rätt ensam kvar nu på bottenpoäng, min kompis uppe i norr har just köpt ett hus. Men, jag gör mina tappra försök att samla ihop några fjuttpoäng, jag har nämligen tagit tag i mitt pensions-sparande, men först mailade jag mamma och frågade om det var ett klokt val. Fick till svar: försöker du samla vuxenpoäng? Tack mamma! Nu har jag i alla fall bytt pensionssparande, så nu vill jag se pengarna samlas på hög. Är det för höga förhoppningar? Nej.

Trött, tröttare och tröttast

Sömn, vi är alla så beroende av den och behöver vår dagliga dos, inte minst jag själv som mår prima av åtta timmar. Denna helg har det varit lite si och så med min skönhetssömn, det hela började med fredagens eskapader, det var först middag i Gamla Stan och en drink, hmmm tre drinkar, på ett närliggande ställe. Efter detta var det lite bussåkning och övernattning på annan plats, vilket innebar en massa prat in på morgonkvisten- jag är väldigt duktig på att lösa världens alla problem när jag är på pickalurven. Nåväl, på lördagen klockan åtta, vaknade jag upp och var inte direkt i mitt esse, det var alldeles för få timmar med slutna ögonlock, men det var bara att hiva i sig 2 koppar kaffe och skynda ut till bussen, som jag såg, och missade. Den gick tre minuter för tidigt! Det var bara att ge sig ut på en rask promenad på 15 minuter i okänd terräng innan man kom till en mer frekvent trafikerad busshållsplats. När jag väl kommer in till mitt jobb, endast fem minuter försenad, strömmar kunderna in, de formligen väller fram, det har aldrig hänt att vi har haft så här mycket att göra en helt vanlig lördag, vi fick inte en lugn stund förrän efter tre arbetstimmar, det är rekord. Det var inte till att tänka på att få i sig en kopp kaffe ens, men då kommer den otroliga huvudvärken, antagligen orsakad av Cosmopolitans och sömnbristen.

När arbetsdagen gått till sitt slut, går jag för att hämta Snobben hos sina hundvakter. Jag blir tillfrågad om jag vill ha ett glas vin, vilket jag tackar ja till och efter en stund i trevligt sällskap, blir Snobbens extra-husse trött och drar sig tillbaka för att ta en tupplur, vilket innebär att jag och frun i huset, sitter och löser rätt många av världsproblemen, med en flaska vin tillhands. det var en mycket trevlig kväll, som avslutades runt sjutiden. Jag åker sedan med tunnelbanan till mitt hem, sover med huvudet mot ett fönster, landar hemma när Melodifestivalens Final börjar, jag blir jätteglad för det har jag verkligen sett fram mot. Tv-tjänst har dock börjat med något nytt för de som inte betalar TV-licensen, man får bara se på 3 bidrag, sen sprutar tvn ut sömnångor som gör att man inte vaknar upp förrän allt är över. Lagom schysst tycker jag. Efter att insett detta, beger jag mig till min säng och fortsätter sova, sammanlagd sömntid mellan lördag-söndag: 12.5 timmar.

Nu gäller det att komma i säng ikväll i god tid, för nu kommer det en ny vecka som kräver nya tag.

Bröllop och sånt

Denna kväll blev en höjdare framför datorn, jag har suttit på Messenger och snackat med 2 av mina allra bästa vänner, från gymnasietiden i Norrköping. Vi har diskuterat allt mellan himmel och jord, mest prat blev det angående en av vännernas stundande bröllop, som går av stapeln nu i sommar. Att planera bröllop är skoj, tur att det är nån annan som får vara nervös och vi andra bara får ha kul, men nu kommer de svåra valen, vad ska man klä på sig och hur långt tal ska vi skriva? Det kan bli en helt makalös historia, vi har känt varandra från sexton till nitton års ålder.

En tanke som slår mig som en hammare i städet: Shit, vi börjar bli vuxna! Den blivande bruden har ju kommit längst, hon har en söt liten dotter, en underbar blivande make och insatslägenhet, tur att jag och min andra vän fortfarande har samma låga vuxenpoäng, hyreslägenheter och husdjur istället för barn. Men ingenting varar för evigt, min ena väninna letar efter ett hus att bo i, eller en insatslägenhet, och jag vet inte riktigt själv vart jag är på väg med mitt eget liv, tarotkorten visar på en förändring! Spännande blir det i alla fall, att få se åt vilken riktning livets krokiga stig tar oss.

Osannolikt

I fredags morse, den 6:e mars, satt det en fluga på utsidan av mitt köksfönster. Märk väl, att det är första veckan i marsmånad, och flugor är inte så vanliga den här tiden när snön fortfarande ligger kvar. Självklart tog jag ett fotobevis på den osannolika bevingade varelsen med fasett ögon, i fall någon skulle tvivla på sanningshalten i denna historia. Vad kan en liten fluga göra ute och vad lever den på när allt är fruset? Hundbajs?

Från en fluga till en fråga. Det har kommit till min kännedom att en läsare av bloggen inte tycker/förstår att jag håller mig till mina VVD-regler när jag träffar mötesdeltagaren från förra veckan, men detta vill jag å det starkaste dementera. Riktlinjerna är väl förberedda för dessa händelser, första mötet, det sk etableringsmötet, skedde genom rekommendation av mina vänner och det andra mötet, var redan diskuterat innan, med ett slutgiltigt godkännande av mina vänner, precis som VVD förespråkar. För er som undrar, japp, det tredje mötet gick också bra och jag är verkligen nöjd med resultatet av mina riktlinjer, vilket till och med förvånar mig, att de fungerar.

Detta har hänt

En snabb uppdatering för er som läser. Jag hade ett väldigt trevligt intruduktionsmöte i söndags, det bidrog till att det även blev ett kvällsmöte igår kväll, som i sin tur ledde till att jag även blev bjuden på ett middagsmöte på lördag. Jag tror faktisk att VVD är en smart grej, kanske borde söka patent på detta? Har dock inte berättat om detta för min mötesdeltagare, undrar vad jag skulle anses vara då, galen?

Skönt ska det i alla fall bli med helgledigt, fast det är många saker som står på agendan, ligger redan och kliar sönder anklarna på nätterna när jag funderar på hur jag ska pussla ihop det.(Ankelkliandet är stressrelaterat.) Jag har väldigt många saker som jag verkligen behöver göra, men allt ligger på vilt skilda platser runt staden, så jag får lov att åka kollektivt kors och tvärs. Jippie! Men detta kan väl ses som ett av dagens i-landsproblem så det är väl bara att bita i det sura äpplet och inser att jag inte har råd att äga eller köra en egen bil, jäklar vad jag saknar det!

Oförutsedda händelser

Jag gillar när det sker oförutsedda saker, när man bestämmer sig på ett ögonblick för att man hänger med på något kul. Som idag, när mobilen ringer precis då jag klär på mig ytterkläderna och ska gå hem från jobbet, mina vänner bjuder över mig på middag, det är bara att knalla dit och njuta av god mat och underbart sällskap ett par timmar, hur bra är inte det, när jag bara hade en tråkig hemmakväll att se fram mot? Snobben gillar också äventyr, och speciellt dessa äventyr som inkluderar mat. Det är då livet känns som allra bäst.

En annan sak som var oförutsedd, är att min rygg numera är helt ur form efter förra veckans luftfärd i trappen. Känns rikigt töntigt att börja gnälla efter en vecka, när jag hävdat att jag är helt ok, men något har hänt och jag vet inte riktigt varför, men min promenad hem ikväll var inte party. Men jag har ordnat hjälp, ringde min snälla granne som imorgon kväll tar fram massageoljan, bara för min skull. Så nu är det bara att hålla tummarna och be för att jag snart kommer att springa som den 29-åring som jag är, och inte linka fram som en gammal kärring.

Att bli äldre än man tänkt sig!

Jag är kränkt! Djupt kränkt och förskräckt! En kund ville prata med mig, eftersom vi hade pratats vid en dag tidigare i butiken, och hon beskrev mig -moi!- som den "äldre kvinnan". Poängen är bara att det finns bara äldre kvinnor som jobbar i vår butik, jag är yngst av personalen! Hur kan jag se äldre och rynkigare ut, än min kollega som är 10 år äldre än mig! Skandalöst och djupt kränkande! Nu jävlar, är jag arg!

Apropå ålder och jobbarkompisar, jag har tidigare blivit beskylld av mina äldre, men rätt ärliga, kollegor att jag lever ett liv som en fyrtioåring och inte tar tillvara mina unga år, har väl varit för upptagen med att vara världens bästa matte till Snobben eller nåt, men denna vecka, den går inte av för hackor. Har inte haft många hemmakvällar här inte, det var länge sen jag var så här uppbokad, förrutom min inställda kväll med gamla grannen. (Jag är ledsen, vi tar det sen vännen!) Kul att vara så här upptagen, det kan jag gärna vara lite oftare, så länge mina underbara hundvakter säger ja. Det har varit allt från champagneskålandebesök, Asiatisk buffé, massage och biopremiär, nu ska veckan avslutas med ett intruduktionsmöte imorgon, allt enligt VVD.

Till sist kan jag bara konstatera att min musiksmak tydligen tydligen är helt olik det svenska folkets, jag förstår inte hur de bidrag i Melodifestivalen som går vidare till final och andra chansen, kan få de högsta poängen, är det nåt lurt i poängsammanställningen, eller är det bara jag som är helt oförstående och inte gillar dessa schlagerbidrag?

I´ve died and gone to heaven

Idag vid lunchtid skedde det en arbetsplatsolycka på mitt jobb. Den skadade är jag, så klart, platsen där det hände, är vår källartrapp. Det sa bara schvuup under fötterna på mig och så lät det som donk, donk och donk. Sen låg jag mest bara där och undrade hur fan det gick till, med en demolerad sorgbukett under min arm. När nästan hela arbetsdagen gått och kroppen började värka mer och mer, fick jag tipset av min kollega att gå iväg till en thaimassör på Linnégatan som har ganska långa öppettider, så jag slog dem en pling och fick tid nästan direkt. Det är det bästa jag har gjort på länge, 30 minuter njutning, till och med öronen fick massage.

Hur min kropp kommer att kännas imorgon, det är en annan fråga, men jag har i alla fall gjort mitt bästa för att inte bli ett kolli. Som tur är finns det ju alvedon om läget skulle vara skit. Om jag kommer att få coola blåmärken så lovar jag att jag lägger upp en bild så att ni får se!

Våga Vägra Dejta

VVD-projektet går in i sin andra fas, från att vara en grundidé och stomme i mitt liv, till att vara en ganska svår väg att följa.

Jag har följande riktlinjer:

• Jag har gett mig själv besöksförbud hem till män, det gäller de som jag ännu inte har träffat och även dem som jag har träffat.
• Jag ska inte gå på några dejter, men jag får gå möten och etablera kontakt med det motsatta könet som mina vänner rekommenderar. Dock får jag inte själv bestämma vilka dessa personer är, eftersom jag nu inser att jag är hopplös på att hitta rätt boyfriend-material, där kommer de personliga referenserna in.
• Ska ett möte, ett sk etableringsmöte, fortsätta för att så småningom bli en så kallad dejt- måste personen avhandlas med utomstående personer innan så kan ske. Inga spontanta träffar sker utan kompisarnas godkännande.

Detta är bara början på riktlinjerna, Facebook-gruppen är inte uppbyggd än, men när detta sker så kan jag slå mig i backen på att det blir minst 5 medlemmar! Nu har jag fått två rekommendationer av olika vänner, så än så länge går det ju riktigt bra! En fråga som jag snart får ta ställning till, är hur jag ska göra när en person ger sig själv goda referenser och vill komma över och ha en kopp kaffe, och helst vill slippa bli granskad uti sömmarna av mina vänner.

Födelsedagstjejen talar

Idag är det min födelsedag, jag insåg det när jag hade varit vaken i 45 minuter denna morgon, just sjutton! Skillnaden är ganska stor från när man var barn och knappt kunde sova på natten, det var ju så spännande att bli väckt av familjens mer eller mindre välklingande sångröster när de sjunger "ja må hon leva". Nu fick jag istället för sång och fika på sängen, gå upp och väcka Snobben, som låg och njöt ordentligt av sin skönhets sömn. Men i och för sig brukar jag inte sjunga för honom heller på hans födelsedag.

Kommer hem från jobbet nu på kvällen och i hallen ligger ett litet rött kuvert med min systers handstil på. Ett jättefint kort som har texten: Njut av allt gott livet har att bjuda på. Fin tanke, men hur gör man det på riktigt? När kan man känna att man njuter på fullaste allvar? När man får en riktig tungrullare av en riktig goding, det händer inte mig just nu, när man får komma hem och känna att allt är så där prydligt och fint som man bara kan drömma om, som den städgalning som jag är? När man bara har lugn och harmoni i kroppen och inte bara känner en massa måsten.. Tänkvärt.

I går njöt jag faktiskt av att snön föll, det kändes magiskt när dessa stora unika snöflingor föll sakta, singlades ner från skyn. Och idag blev jag skitglad av syrrans present, för det kommer jag verkligen att njuta av när vi går på konsert i höst och ser Pink. I morgon ska jag bara njuta av att vara ledig och mysa på soffan med världens bästa kille, som jag dock inte vill ha några tungrullare av.

Ta det lugnt- det går över

Februari må vara en grå månad, men det är årets kortaste, så ta det lugnt, ljuset är på väg tillbaka och fåglarna kvittrar. Sjukdomarna går som en löpeld, är det inte vinterkräksjukan, så är det alla andra förkylningsvirus som gör människor sängliggandes. Men en tröst är det också detta går över. Tvättar man händerna efter sin tunnelbanefärd, kanske man slipper eländet helt och hållet.

Men en sak som inte går över i första taget, är min kompis rykte, som hon fick idag inne på en databutik. Hon hade problem med sin dator och släpade med sig den till affären där en manlig anställd tar sig en titt på den. Han upptäcker att det sitter en DVD-skiva i den och trycker ut den. Då inser min kompis att det är en av hennes erotiska filmer, hon hade varit nyfiken och köpt två stycken för 10 kr/ skiva och självklart glömt att den ena ligger kvar! Killen tar ut skivan och vänder sig med ryggen mot min väninna och börjar hoppa och skaka av skratt. Till sitt försvar skyller hon skivan på sin pojkvän, som glömt den kvar i datorn. Behöver jag berätta att hon är singel? Nåväl, när värsta chocken lagt sig, så undrar hon när hon kan få sin nya adapter till datorn och får till svar att det kommer att ta minst en vecka. Hon utbrister: Vad ska jag göra utan min dator i en vecka? Den manlige anställde svarar: Öhh, jag vet inte, kanske umgås med din pojkvän?
Hon replikerar, utan att riktigt tänka sig för: Det kan jag inte, för honom ska ge smisk! Stackars låtsaspojkvän.

Städjävulen

Just nu är jag en slav under den ganska okända Städjävulen. De flesta av er känner till Speljävulen, men jag har en annan jävel under armen. Det handlar om att jag ska få besök, jag har som de flesta av er vet, en ganska nära förestående födelsedag och en del familjemedlemmar, i alla fall de som bor inom en radie på 20 mil, kommer att hälsa på, samt en del av mina vänner och arbetskompisar. så nu börjar jag städa. Överallt och väldigt pedantiskt. Till slut inser jag att det börjar gå till överdrift när jag vill skriva upp en städplanering, jesus! Lägenheten är inte så himla stor, men plötsligt ser jag att min kökskran är väldigt äcklig när man tittar underifrån, och köksluckorna är redan torkade två gånger den här veckan. I dag slutade jag lite tidigare, en hel timme innan, så jag var ju tvungen att dammsuga och torka golven, för sen ska jag göra det en vända till innan söndag.

En annan liten jävel som jag har, under den andra armen, är mitt nikotinmonster. Nu har jag varit duktig och hållt mig borta från likpinnarna i lite mer än två veckor, med något undantag, men det är märkligt hur mycket jag saknar de vita cancerframkallande små pinnarna. När jag blev singel för ett par veckor sen, relativt rökfri i några månader, tog jag cigaretterna till tröst, rökte så att jag fick ont i käkarna och insåg att det inte skulle göra mig lyckligare, men nu är det mer huvudet som spökar, det är något i belönelsesystemet som saknas. Frågan är vad jag ska ersätta det med? Motion? Jag har aldrig varit så hurtig som nu. Äter till och med jättenyttigt. Men det är bara att kämpa på, min mamma som har rökt så länge som jag funnits och lite till, hon la av med sina vita Prince vid nyår och jag kan ju inte vara sämre. Hon har ju rökt längre och borde ha det mycket mer jävligt än vad jag har. Nu är mina rökdagar över! Så bilden ni ser, den hoppas jag verkligen blir den sista.